När jag var potatispackare.

Kom av någon underlig anledning att tänka på mitt första jobb (som inte var sommarjobb). Det var på pärkällar´n i Hissjö, även kallat Svenskt potatis utsäde AB. Jag hade varit på hockey och troligen sett Björklöven förlora på fredagen eller lördagen när min ömma moder ringde och glatt meddelade att jag fått jobb. Jag var lite nyfiken, vad kan det ha varit för jobb som sökt upp åt mig? (Nu kanske det låter konstigt att mina föräldrar fixar jobb, men dom har många kontakter)

Tydligen hade jag fått jobb på pärkällar´n, vad jobbet innebar hade jag ingen aning om men jag klev lydigt upp extremt tidigt måndagen den 22 november 1999 och åkte först ULTRA-buss från Röbäck till stan, sedan buss till Hissjö.

Pärkällar´n var et stort och illaluktande lager, överallt var det mörkt, kallt och fullt med potatis. Längst in i lokalen hittade jag någon slags fikarum med 5-6 människor. Jag minns inte vilka de var, men dom var alla bönder och hade varit uppe länge redan vid denna tid, och sugna på att sätta igång och jobba. Alla försvann in i små rum, där jag antar att dom sorterade potatis. Jag ställdes ensam vid en stor maskin.

Mitt arbete gick ut på att:
* Ta en tog säck från en låda.
* Trä säcken på en maskin.
* När en lampa lyste skulle jag trycka på en knapp.
* Säcken fylldes med 20 kg sättpotatis.
* Lyfta säcken till ett bord där jag fäste en lapp på säcken, sedan sydde igen den med en stor symaskin.
* Lägga säcken på en pall.
* Börja om från början.

Dessa manövrar tog ca 2 minuter. Detta gjorde jag från klockan sju till halv nio, då det var en kvarts fika. Sedan fortsätta till lunch, sen fortsätta till eftermiddagsfika, sen jobba till fyra.

Den var tungt och svettigt samtidigt som man frös. Det luktade rutten potatis och det var damm precis överallt. Dessutom så besprutades potatisen med gift innan den kom till mig. På tredje dagen fick jag en oherhört avancerad ansiktsmask (inte ironi).

När jag kom hem efter första kvällen var jag så trött att jag nästan inte kunde röra mig och jag var smutsig endå in i själen. Men det var bara att hoppa in i dushen, sen käka lite sedan hoppa på bussen igen. Det var konsert på sporthallen, Manowar, DIO och Motörhead. Dum som jag var så drack jag en hel del öl, och blev på grund av min utslitenhet riktigt packad. Tisdagen var inte kul. Somnade på bussen och chauffören väckte mig i Hissjö och undrade om jag inte skulle kliva av. Den dagen var nog den tyngsta i mitt liv.

Men resten av veckan gick rätt så bra. Kollegorna var alla medelålders bönder men riktigt hyggliga och trevliga. Fick höra en kommentar som levt vidare i alla år "Ute på stan klockan 22? Som en tjuv!" När veckan var slut så var det tydligen även slut på potatis, och jobbet var slut. Några veckor senare fick jag snuskigt mycket pengar, timlönen måste ha varit minst 180 spänn (detta var tio år sedan!).

Två månader senare ringde Sten Dahlbäck från Umeå Kommun städservice och beordrade mig att inställa mig på hans kontor inom en timme. Resten är historia.