måndag 6 april 2009

Låt den rätte komma in - John Ajvide Lindqvist

Låt den rätte komma in
John Ajvide Lindqvist
Storyside AB


Tanken med det här bloggen var ursprungligen att den skulle innehålla recensioner av olika slag. Bloggen har av någon märklig anledning urartat till någon form av nyhetskommentator/vardagsbetraktelseblogg (full med stavfel). Men ibland går jag tillbaka till ursprunget och slänger in en recension. Jag lyssnade förra veckan på Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Främst för att jag var sugen att se den på bio och ville ha boken läst först, precis som med Män som hatar kvinnor.

Låt den rätte komma in utspelar sig i Stockholmförorten Blackeberg vintern 1981. Handlingen centreras kring den tolvårige Oskar och den märkliga flickan Eli. Oskar är mobbad och bor tillsammans med sin mamma, och den första riktiga vänskapen får han med den nyinflyttade grannflickan Eli. Men det är något märkligt med Eli, är hon ens mänsklig? Flera parallelhistorier knyts ihop på slutet.

Som skildring av Blackeberg på tidigt 80-tal är boken perfekt, man känner verkligen den hopplösa och rotlösa stämmningen som råder. Det är melankoliskt, grått och trist. Som skräckroman är boken helt ute och cyklar. Det är inte spännande någonstans, skräcken är fånig och man vet redan från början vem som är vad och vad som kommer att hända. Huvudpersonerna är helt osympatiska och man bryr sig egentligen inte om vad som ska hända med dem. Den enda personen som väcker någon form av sympati är halv-alkisen Lacke.

Hade jag läst boken i bok-form hade jag troligen skummläst långa stycken, och hoppat över där jag kunnat. Men när man lyssnar på talbok så får man snällt lyssna på i sakta mak. Uppläsaren är en av de sämsta jag hört, totalt oinspirerat, segt och livlöst. Lägg på det till en ohyggligt jobbig stockgholmsdialekt med sådanadär överklass i'n. Man vill bara att att karln ska vara tyst.

Låt den rätte komma in är en bok som inte lyckas skrämma eller intressera läsaren. Är man intresserad av Stockholmsförorten under tidigt 80-tal är det en kanon-bok, för läsare som vill ha skräck tipsat jag istället om Dean Koontz fantastiska böcker om Odd Thomas.

Inga kommentarer: