Välkommen till en härlig temavecka här på bloggen. Temat är: 5 dagar, 5 lokala band, 5 recensioner, 5 sågningar? Varför gör jag då en sådan elak grej? Tja, jag vill vara en motpool till (den i övrigt fenomenala) lokalpressen som av någon anledning hyllar allt skit som kommer från trakten. Kan det verkligen vara så bra? Tillåt mig tvivla!
Nå, första band till rakning är Deportees. Ett band som hyllats av all tänkbar media och sån turnerar jorden runt. Plattan jag lyssnat på har världens längsta namn och jag tänker inte skriva det igen, kika på inläggsnamnet. Hursomhelst kom plattan 2009 och rönte stor succé bland kritiker.
Nå, skivan börjar faktiskt ganska bra, en finstämt ballad som följs av ett habilt popspår. Vad är detta tänkte jag, har jag missat nått?
Men sen händer det jag misstänkte från början. Skivan sjunker ned i en träsk av falsettsång, porrfilmsmusik, tragedi och ångest. När det är som sämst är det riktigt riktigt dåligt. Jag går runt med min mopp och lider verkligen.
Mitt i skivan slår dom dock till med en låt som nästan kan räknas som bra. En trevlig liten poplåt med normal sång. Den och de två första låtarna räddar skivan från en totalsågning.
Sammanfattning: Ni kan ju om ni vill grabbar!
Bästa låt: Tell it to me like you tell..
Betyg: 2 flaskor rengöringsmedel av 5
Imorgon blir det The (international) noice conspiracy.
