Skribent Lindberg (eller Eriksson)

Ja då var man publicerad på svenska fans tillslut. Lite halvsvårt att skriva en matchrapport på en match man inte sett, men visst funkar det?

Nytt nytt nytt!

Oj så kul det är att hitta ny bra musik, speciellt om det är något som riktas direkt till mig. Tänk en en blandning av Sabaton och Rammstein, på svenska! Där har vi den muntra trion Raubtier från Haparanda. En underbar grupp som av en händelse är förband till Sabaton i Umeå i vinter. Lär ju vara där.. Nå, till på köpet har dom gjort en näve videor, sånt är man inte bortskämd med.



Oj så bra! Extra kul är att det är Bingo Rimér som regiserat, och visst är det Jackie Ferm som blir jagad av världsherraväldet? Rolig text också!
"Världsherraväldet kommer trampande i marschtakt
Världsherraväldet för triumviratets slutna pakt.
Världsherraväldet rensar ut ett korrumperat P3
Blodshämnd emot MTV och Z-TV.
Världsherraväldet kan man höra genom hundars skall
Världsherraväldet utav pansarplåt och tung metall.
Världsherraväldet kommer skoningslöst att sätta stop för;
soul, funk, disco, rap och all förbannad hip-hop."

Och här är två till videor!

Istället..

.. för att deppa över dåliga fotbolls- och valresultat så visar jag en bild på mig och Pom.



Som ni ser är jag väldigt skäggig. Har mindre skägg nu.

Val 2010 - Mina önskelöften

Ja nu är det val igen, och jag måste hitta en ledig sekund för att ta mig iväg för att rösta. Ska inte avslöja vart mina röster hamnar, men inte på Jan Björklund iaf.

Det är inte lätt att rösta nuförtiden, man får välja det minst dåliga partiet. Ett parti med följande löften skulle jag rösta på direkt:

* Kraftigt subvensionerad kollektivtrafik. Max 200 spänn Umeå - Stockholm med tåg. Gratis jobbpendling.
* Vegetariska måndagar i all kommunal/statlig måltidsservice.
* Kraftigt höjd skatt, gärna progressiv.
* Någon form av värnplikt för alla, behöver inte vara militärt.
* Tre våldsbrott = Livstids fängelse. Riktig livstid.
* Större kontroll över bemmaningsföretag, ev fackligt drivna.
* Höjd bensin/dieselskatt (här kommer jag att få mothugg).
* Fri tandvård.
* Gör om hela flykting/invandringsprocessen utan att ta emot färre invandrare.
* Ungdomsgårdar, ungdomsgårdar, ungdomsgårdar. Fyllda med bra förebilder.
* Våldtäkt = kastrering.
* Stor satsning på os-trupp, samma som i Norge.
* Alla privata spelbolag som opererar i Sverige ska ge samma bidrag till idrotten som svenska spel.
* Kraftig utökning av kraft-producering för export. Bygg vindkraft i fjällen. Överallt!
* Likställ våld mot djur med våld mot människor.
* Strängare straff för korruption och kartellbildning.
* Bygg ut järnvägarna, satsa på pendeltåg till mindre orter.
* Bekämpa narkotikan hårdare.
* Krossa de kriminella gängen, använd militär om det behövs.
* Mer övervakning av offentliga platser.
* Tvinga musik- och filmindustrin att möta fildelningen på halva vägen. 179 spänn för en dvd är hutlöst.
* Humanare försäkringskassa/socialtjänst. Är man sjuk så är man. Bättre samordning.
* Expertjury i melodifestivalen, svenska folket har inte vett nog.
* Behåll rot, men bara för företag som inte tar hutlöst betalt.
* Behåll rut.
* Byt namn på rot och rut.
* Skrota alla förbud mot dubbdäck. Mindre salt på vägarna.
* Skoluniform, varför inte? Märkeshetsen skapar klyftor.
* Stränga straff för skolor som inte stoppar mobbing.
* Integrering, ej segregering.
* Obligatorisk stavningsutbildning till alla bloggare :)

Öh, ja. Ge mig nu.

Mycket mer än så Av Sarah Dessen

Auden är 17 år och bor med sin mamma i en liten stad i USA. Auden är den perfekta dottern, hon studerar hårt, ställer inte till med några problem och håller sig borta från det vilda sociala livet som är så vanligt i den åldern. Tvärt emot sin äldre bror som luffar runt i världen utan något som helst mål.

Men själv så känner hon sig instängd och stressad av alla krav, och sedan hennes föräldrar skiljde sig så har hon inte ens sovit en hel natt på flera år. Hon har gått ut high-school och ska börja på ett elit-college. Sommaren är vikt åt studier och förberedelser, ingen tid för något roligt och oväntat.

Men det är precis det som händer. Av en ingivelse bestämmer hon sig för att tillbringa sin sommar hos sin pappa, den lätt förvirrade och disträa författaren. Han bor i ett mysigt hus just vid havet i en liten pittoresk kuststad. Där finns även pappans nya flickvän Heidi och deras lilla bebis. Heidi är exakt vad Auden inte är, spontan, flamsig, utmanande och (till Auden’s förfäran) helt galen i rosa.

Auden är fientligt inställd till Heidi till en början, men när hon ser hur stressigt hon har med bebisen mjuknar hon. Hon får därefter sommarjobb som revisor i Heidis klädaffär, där hon träffar tre tjejer i sin egen ålder. Tre små kopior av Heidi, och Auden får plötsligt lära sig allt om hur tjejer pratar och beter sig. Hon börjar hänga med tjejerna och deras kill-kompisar i cykelaffären bredvid.

I cykelaffären jobbar även den mystiske ensamvargen Eli, som enligt tjejerna inte pratar med någon. Inte sedan han var i en bilolycka och hans bästa vän omkom. Men en sen natt börjar Eli och Auden prata, och en märklig och romantisk färd tar sin början.

Mycket mer än så är en saltstänkt kärlekshistoria i en underbar sommarmiljö. Man vill hänga med gänget, äta på Rays och handla på gas/gro. Dessen är en mästare på att måla upp miljöer och hennes historier känns alltid äkta och hon tvekar inte för att behandla svåra ämnen. En kort sagt lysande bok!

Sarah Dessen är är född 1970 som har toppat flera bestseller-listor i hemlandet. Mycket mer än så är Sarah Dessens nionde bok, och den första som översatts till svenska.

Trevlig fotbollshelg

Trots att jag haft ohyggligt mycket för mig i helgen lyckades jag klämma in två fotbollsmatcher. Juventus - Sampdoria var en fantastisk match, 3-3, finns det bättre resultat i fotboll? Speciellt när man inte hejar direkt på nått av lagen. Napoli - Bari var en tråkigt upplevelse, bråkigt, långsamt och tråkigt. Missade de två sista målen.

En match jag gärna hade sett var Lazio - Bologna. Började gilla Lazio när Svennis huserade där på 90-talet. Tyvärr har det inte gått så bra sen dess, men hallå, hur kul är det att gilla ett bra lag? Gamle räven (ujuj, två år äldre än mig) Tommaso Rocchi slog in omgångens snyggaste mål när Lazio vann med 3-1.

Skulle även ha varit skoj att ha sett Albin Ekdal i Bologna, men det kommer fler chanser. Just i detta nu fick jag reda på att Albin är son till Lennart Ekdal, se på fan.

Millwall spelade också, 1-1 borta mot Nottingham får räknas som klart godkänt. Tråkigt att nye Theo Robinson inte fick chansen. På tal om Millwall så låg min absolute favorit Tim Cahil bakom Evertons fantastiska upphämtning mot Manchester United, ett mål och en assist, på övertid!

Trevliga tv-matcher till veckan även. Bremen - Tottenham, Roma - Bayern, Liverpool - Bukarest, Leeds - Darlington(?) för att nämna några. Oannonserad championshipmatch på tv4sport lördag, vågar man hålla tummarna för Millwall?

Den andra bloggen

Nu har jag gjort mitt första inlägg på den andra bloggen.

Har även en recension lite oväntat med i nya Kommun-info från Vännäs kommun, sidan åtta.

Skönhet

Tre hjältar i vild glädje. Dennis Wise, världens tuffaste fotbollsspelare. Tim Cahill, världens bäste fotbollsspelare. Neil Harris, hjälte och trotjänare.

Wise har lagt av, Cahill är numera i Everton och Australiens landslag. Det är bara Harris som fortfarande kämpar på i Millwall. Men jag älskar dom lik förbannat. Underbar bild från en underbar säsong som kröntes med ett FA-cup silver.

I väntans tider

Har hastigt och lustigt blivit skribent åt Millwall Sweden på svenskafans.com. Hur en person som stavar som ett stolpskott kan ta på sig en sån uppgift är en gåta. Tur jag har Bettina som korr-läser åt mig.

Har hur som helst totat ihop tre artiklar som bara ligger och väntar. Väntar för att centralredaktionen på svenska fans jobbar ungefär lika snabbt som kopiatorsteknikerna på Liljaskolan. Hur lång tid kan det ta att fixa ett login och lösen?

Ska även blogga åt SkolbibliotekarieINorr nästa vecka, slänger väl upp en länk sen.

För er som undrar, för tre veckor sedan skulle jag få en ny kopiator inom en vecka.

Sköna söndag

Klockan är nu tio i fyra på eftermiddagen och vi ligger fortfarande kvar i sängen. Vi ligger och knapprar på var sin laptop. En katt i sängen, en under och en bredvid. Söndag när den är som bäst.

Myskväll i fredags som urartade i utgång. Pridetåget och vipgalan på lördag. Sedan vidare till Linda, Zafer och Alicia. Mycket trevligt. Dom hade kräftor som förrätt, vilken lysande ide! Vi bjöd på kantarellsoppa och toast. Sen spelade vi Okey och åt tårta.

Vidare hem till Effe och Mia för Shaun of the dead, lysande film. Sen hem för med okey.

Kreativt

I ett plötsligt utbrott av kreativitet totade jag nyss ihop denna oredigerade, orättade och historiskt något inkorrekta lilla berättelse. Håll till godo.

Jag springer uppför en trapp, räcket har lossnat och jag får ständigt hoppa över det för att inte falla. När jag började klättra upp upp var hettan bakom mig. När jag kommit halvvägs upp var den ifatt mig. Nu, nu var den framför mig. Det går inte att andas längre och röken sticker i ögonen. Men där framme ser jag en öppning och jag kastar mig ut, kippar efter luft.

Det är inte klokt. Jag hade just kommit hit. Ett år hade det tagit. Två år innan jag fick brevet som fick mig att lämna allt och ge mig av. Längst bort jag varit tidigare var i Lycksele. Det var när vi passerade Härnösand som jag insåg att jag nu var långt hemifrån. Rädslan kändes som en avgrund som blev djupare och djupare. Jag ångrade mig hela vägen ned genom Sverige. När jag klev på båten i Göteborg kastade jag mig ned i avgrunden. Jag föll och föll, och när jag tillslut landade på botten var jag i New York. Jag kravlade mig upp och såg på den nya världen.

Jag ser mig omkring. Huset är högt, och ser nästan inga andra hus runt mig. Kanske har dom rasat? Jag vet inte. Rök väller upp från dörren jag kom ut genom, och när jag tittar på röken ser jag lågor slå ut. Jag tar mig fram till kanten på taket. En mur, kanske en meter hög går runt hela vägen. Jag lutar mig ut och ser ned.

New York var fantastiskt, men ingen plats för mig. Jag gick runt med några svenskar jag tydligen måste ha lärt känna på båten. Dom verkade iallafall känna mig. Dom såg häpna ut när jag bad om deras namn, men dom kunde ju inte veta att jag fallit ned i en avgrund hela resan. Dom skulle resa upp mot Minnesota och tyckte min plan var helt befängd.

Gatan långt nedanför mig ser sönderslagen ut. Döda hästar och människor ligger huller om buller. Jag blickar nedför gatan, alla hus brinner eller har rasat samman. En våg av hetta slår upp från fönstret just nedanför mig. Jag backar undan och ser plötsligt att jag inte är ensam på taket.

Resan över kontinenten var lång. Det hände mycket och jag växte. Jag träffade många, och upptäckte att jag hade lätt att lära mig engelska. När jag klev upp från avgrundens botten var jag en ny människa. Inget var längre svårt, jag var fri. Många jag träffade var på väg åt samma håll som jag. Men vi skilldes alla åt gång på gång. Vi tog olika rutter och ibland sammanstrålade vi med leenden på läpparna. Färden över klippiga bergen var svår. En man jag träffat, som var från Luleå frös ihjäl en natt.

Två män sitter tryckta mot muren. En är en äldre man med långt skägg, den andra ung och solbränd. Jag försöker tala med dom men dom skakar bara på huvudet. Antingen kan de inte engelska eller så är det för chockade. Efter en stund reser sig den unge upp och vi börjar gå runt på taket, pekandes och skakande på huvudena.

Efter bergen kom öknen. Sen mer berg, sen mer öken. Men sen blev bergen kullar, och luften blev sval och behaglig. Bakom en kulle låg så San Fransisco. Staden glimmade och i horisonten glittrade stilla havet i kapp. Det var april och det doftade apelsin. Året var 1906.

Nu hade den äldre mannen rest sig upp och kommit fram till oss. Han sträckte fram handen och vi alla tre hälsade på varandra. Ingen sa sitt namn. Det började nu bli riktigt hett och vi stod ett tag och såg på varandra med sorgsna ögon. Det fanns ingen väg härifrån. Vi var fångade. Plötsligt hördes en knall och den yngre av männen föll ihop. Det blödde från hans bröst.

Planen var att ta reda på vart Ingham Holding Inc. höll till. Där arbetade min kusin. Det var han som skickat brevet för två år sedan. Han berättade om sitt jobb, hur han lurade av lycksökare deras pengar, som de i sin tur hade lurat av andra. Hans chef lurade av honom en del av pengarna. Men om jag skulle kolla över, skulle vi tillsammans lura alla. Jag frågade mig fram till huset där han skulle jobba. Jag frågade efter honom och dom bad mig gå en trappa upp. Det var då det skakade till. Först lite lätt sen ännu mer. Trappen rasade bakom mig. En dån hördes, och sedan skarp explosion. Det började lukta bränt.

Vi stirrade på varandra några sekunder, sedan kom det en knall till och den gamle föll ihop. Jag såg mig omkring. På en hustak ett kvarter bort såg jag tre män stå och vinka. Huset de stod på såg oskadat ut. Jag vinkade tillbaka och de såg ut att ropa något jag inte hörde.

Jag förstod att de sköt oss av barmhärtighet. Jag sträckte armarna utåt och stängde ögonen.

Önskelista

Och en egenhändigt designad

Im on a bus

Ja go vänner. Det var länge sedan jag hörde av mig på bloggen nu. Har jobbat några veckor på liljabibblan nu och trivs förträffligt. Roligt och stimulerande arbete och mestadels trevliga ungdomar.

Här om dagen regnade det ordentligt och jag kastade en blick på klockan. Den var 12:15. Om jag hade varit på mitt gamla jobb så hade jag varit på väg till reningsverket bärandes på 15 moppgarn. I regnet. Väl framme hade jag torkat svett i en bastu, gnuggat loss pansarbajs och krigat med omöjliga golv. Istället så satt jag på en skön stol, drack te och läste nya BTJ-katalogen. Så det kan gå :)

Som jag sa tidigare så är jag på en buss. Har köpt ett månadskort till bussen och är nu på min andra dag som bussåkare. Trevligt. Istället för att stressa fram i 120 på en tätt traffikerad väg sitter jag bekvämt och bloggar. Underbart liv.

Nu ska jag läsa lite. O-O.