Ingen musikrecension

Jag har som ni märkt inte recenserat någon musik på länge, vad beror det på månne? Jo jag ahr fastnat i ljudböckernas fantastiska värld! Jag är som ni kanske vet fruktansvärt intresserad av effektivitet, även när det gäller fritiden. Så om jag lyssnar på böcker på jobbet, så behöver jag inte läsa hemma, utan kan roa mig med annat där, utan att missa att läsa böcker. Effektivitet!

Jag har bland annat pysslat med det här istället för att läsa på kvällarna:

http://www.youtube.com/watch?v=AEaSCcoGLjw

Ljudboken jag lyssnar på just nu:

http://www.bokus.com/b/9789127099807.html?pt=search_result

Melodifestvalen deltävling 3

Okej, flera dagar för sent kommer här recensionen av den tredje deltävlingen i melodifestivalen 2007.

1. BWO (8)
Först måste jag säga att jag beundrar den här gruppen gränslöst, Bard har lyckats sätta samman ett dekadent gäng som bara sprudlar av utstrålning. Låten då? Jodå, här har vi en potentiell segrare i eurovision song contest, även om låten inte var lika bra som temple of love.
2. Mickey Huskic (1)
Oj, den här låten har jag glömt.
3. Frida feat. headline (7)
Men, den här biten var ju ganska bra, jag rätt av riktigt bra! Fast den borde egentligen ha kommit till sommarn, hade blivit en riktig sommarplåga då.
4. Therese Andersson (6)
Ojoj, den här var även den bra! Bettina röstade på den, bra gjort.5. Patrik Isaksson (4)Gääääså, hur kan någon med ett sånt fint efternamn göra sådan fruktansvärt tråkig låt? Hur tänkte karl?6. Caracola (5)
Söta var dom iallafall
7. Ainbusk (3)
Riktigt dåligt faktiskt, inte en ny lassie direkt.
8. Eskobar (2)
Men oj så sunkigt dåligt. Huvva

Björn Gustafsson lyfte ännu en nivå i Lördags, vilken kille! Nu börjar det att dra ihop sig, spännande!

Rumänien 2007

Minns ni förra årets bästa låt i eurovision? Om inte, här är den!

http://www.youtube.com/watch?v=pAQnuG7vWEA

Mary J Blige - Growing pains

Nu är jag lite efter. Skivan jag recenserar idag lyssnade jag på redan i Torsdags, så jag kan ha glömt något, men inte mycket. Skivan jag lyssnat på är Mary J Bliges nyaste platta "Growing pains" som släppes härom veckan. Mary behöver väl ingen närmare beskrivning, utan jag kör bara på.

Skivan har hela nittion låtar, väldigt generöst måste jag säga. Efter att ha rotat runt så har ett par guldkorn vaskats fram. De flesta låtarna är soul och rn'b, musik som jag verkligen inte gillar, musik som får mig att bli sur, tvär och lätt illamående. Men här och var så dyker det upp låtar som helt enkelt är musik, 90-tals ballader kanske man skulle kunna kalla dem, inte alls så tokiga. En och annan hip-hop låt finns även med, och du låter det ok. Mary själv har ju en grym röst, men vad hjälper det när musiken (än en gång) påminner och dåliga porrfilmer. Om Mary vill nå ut till en miljorpublik och tjäna multim med pengar så är det bara att fortsätta som hon gör, vill hon imponera på mig så får hon byta musikstil. Valet är hennes.

Andra recensenter maler på om hur öppen och sårbar hon är på den här skivan, inget som jag märker.

Sammanfatting: Soul = Dåligt

Bästa låt: Gn, minns inte

Betyg: 2

Dålig recension, jag vet, ska bättra mig.

Melodifestivalen deltävling 2

Okej, då har det varit melodifestival igen, deltävling två i Västerås. Måste säga att jag börjar bli väldigt trött på den där tjejen som ska snacka med artisterna efter deras uppträdande. Som Anton i lönneberga skulle ha sagt: "Totalt värdelös". Nåja, Luuk var kul som alltid, och Björn Gustafsson fortsätter att leverera. Nu till bidragen (min poäng inom parantes, 1-8 p):


1. Ola - Love in stereo (5)
Bra låt men dålig sång, hade gått direkt till final om startfältet varit lite sämre. Bettina tyckte det lät som John Farnhams gamla hit "you're the voice", håller med.
2. Lasse Lindh - Du behöver inte vara rädd (3)
Gjorde kaffe när den låten var, men av repriserna att dömma missade jag inget.
3. The Nicole - Razbonka (1)
Men herregud så hemskt, vem släppte in henne?
4. Alexander Schöld - Den första svalan (2)
Buhu så dåligt, pojken verkar tro han är Per Gessle.
5. Rongedal - Just a minute (4)
Gillar verkligen bröderna Rongedal, dom sjunger grymt bra, men låten var väldigt svag.
6. Sanna Nielsen - Empty room (6)
Sjunger grymt, men jag gillar bara hårdrocksballader. Sanna kommer att vara stor i många många många år till.
7. Andra Generationen - Kebabpizza Slivovitza (8)
Mitt motto: Har dom ett dragspel får dom min röst, oberoende vilket land dom tävlar för. Gäller även här.
8. Johnson & Häggkvist - One Love
Carola är en förfärlig människa, håller verkligen med Fylking i carola frågan. Dock så var låten bra, och Johnson levererar alltid i melodifestivalen. (7)

Hade inte alls kunnat förutspå resultatet, men alltid kul med överaskningar. Kankse ska tillägga att alla bedömningar här är relativa, det är med melodifestivalmått som jag bedömmer, inte hur bra låtarna är i den riktiga världen.

Konvalescens & Melodifestival

Jag har opererat bort en visdomstand, och befinner är konvalescent i hemmets lugna vrå. Jag har därför inte lyssnat på någon musik, och kan därför inte skriva några nya skivrecensioner, men hav förtröstan, mp3spelaren är laddad tills den dag jag återvänder till arbetet.

Jag har ett litet ubåtsfilmsrace här hemma. Har sett Jakten på röd oktober och halva Rött hav, och när den är klar bli det das boot. Har tänkt hinna med u-571(?) och Titta vi dyker tills på torsdag.

Jag lovade ju att recensera melodifestivalen, så här kommer deltävling 1:

Låtarna: (min poäng inom parantes, 1-8 p)
1. E-type & The Poodles - Line of fire (8p)
Kanonlåt! Borde verkligen ha gått direkt till final
2. Face-84 - Alla gamla x (2p)
Dansband? Tråkigt. Och vad fan syssnar willie crawford med? Han var ju tuff en gång i tiden.
3. Velvet - Deja Vu (7p)
En vinnarkandidat för hela eurovision, varför gick inte den vidare?
4. Brandur - Lullaby (1p)
Boooooring!
5. Michael Michailoff - That's love (3p)
Men snälla nån så tråkigt.
6. Amy Diamond - Thank you (5p)
Dåligt för att vara Amy, förtjänade inte att gå direkt till final.
7. Suzzie Tapper - Visst finns mirakel (6p)
Var ju inte alls en dålig låt, hamnade på rätt plats.
8. Christer Sjögren - I love europe (4p)
Ja vad ska man säga, den enda låten som fastnade på hjärnan. Men hur kunde den gå vidare?

Programledaren:
Luuk är och förblir sveriges näst bästa programledare.

Pausunderhålling:
Björn Gustavsson, vilken lirare! Resten var ganska trist.

Sonny

Måste sno lite bilder från bettinas apberg, nämnligen på våran Sonny! Världens skickligaste katt. Vi slänger iväg två leksaker, och han kommer tillbaka med dom! En riktig apportkatt!

Kilimanjaro

Jag börjar nästan bli besatt av berg, kolla bara vilket tjusigt exemplar! Kanske ska jag ge mig på att recensera berg också. Kilimanjaro är högt, snyggt och ligger i djungeln, en klar femma!

The Cat empire - So many nights

Suck, torsdagar, varför finns dom? Nåväl, idag var det spännande då jag skulle lyssna på mitt första läsarförslag. Det var den gode Jonas som fått mig till att lyssna på "The Cat Empire". Jag hade noll koll på detta band, och fick läsa på lite. Det visar sig vara en sextett (ehh?) från Melbourne, down under. Alltid trevligt med australiensare! Dom skall enilgt wikipedia spela en blandning av jazz, ska, funk (haha, snacka om freudiansk felstavning, skrev fuck först) och rock med latino influenser. Det låter faktiskt riktigt jäkla illa på förhand. Men jag gillar ju rock, och ska är ju inte helt oävet. Jag har lyssnat på deras senaste skiva "so many nights" från 2007, och det var med blandade tankar jag tryckte på play.

För att vara ett band som blandar så många musikstilar så var dom faktiskt ganska så slätstrukna, jag märkte inte ens när skivan var slut, och fick lyssa om lite för att få något grepp. Jag skulle vilja kalla dom för ett modernt white-reggaeband, det är trevligt, glatt och dansant för det mesta. Dom bra låtarna är bra, härliga refränger och ett mysigt gung. Då och då sjunker dom dock ned i jazz/funk träsket, och då låter det riktigt jäkla illa. Sången är skoj, med falsett och grejjer, har börjat uppskatta sånt på äldre dagar. Men som sagt så det trots allt lite slätstruket, man märker inte att man lyssnar på dom, kanske en låt som jag tänker spara för framtiden. En väldigt kort recension, men det finns inte så mycket att säga om dem.

Sammanfatting: White-reggae som glider ur nävarna

Bästa låt: Voodoo cowboy

Betyg: 2

En liten fundering

Jag skriver allt som oftas till "er" när jag bloggar. Jag inbillar mig att tonvis med människor slaviskt följer vad jag skriver. Vänner, bekanta och familj sitter på helspänn varje dag för att se vad jag gjort sen sist. Musikintresserade från hela landet, som hittat min blogg när de sökt efter recensioner älskar mina skarpa iaktagelser, och anpassar sin musiksmak efter mig.

Men så är ju inte fallet. Har jag en läsare ska jag vara glad. Som tur är vet jag att jag har en läsare, en mycket speciell läsare som gör att det känns kul att blogga, en som kommenterar mina inlägg, både här, på apberget och irl. Tack för att du läser, tack för att du finns. Puss!

Lite smakprov från recensionerna

* Räisänen: http://www.youtube.com/watch?v=2a_wIQT5ePk
* Hästpojken: http://www.youtube.com/watch?v=zty-iUx5cMM&feature=related
* Lykke Li (se på egen risk): http://www.youtube.com/watch?v=fV3lm4tZF-M


Bonus:

* Jag är som vi kanske vet inte något större fan av dans, men det här är så jäkla coolt!:

http://www.youtube.com/watch?v=2a_wIQT5ePk

Melodifestivalen??

Vad i herrens namn är det jag ser?? Börjar deltävlingarna i melodifestivalen till helgen? Och ska luuk vara programledare igen? Kan på rak arm lova att den blir festivalrecensioner varje helg i fortsättningen! (obs, jag kanske inte gillar musiken, men melodifestivalen är underhållning på hög nivå!)

Lykke Li - Youth novels

Med en kopp gammalt kaffe som blivit värmt i micron för att sedan svalna igen (ett barn spydde) sätter jag mig ned för att skriva dagens recension. Jag har tagit mod till mig och lyssnat på Lykke Li's skiva "Youth novels". Denna Lykke Li har som så många andra lyckats reta upp mig till bristningsgränsen innan jag ens hört människan sjunga. Så här skriver svd: "Då hade Lykke Li precis slutat gymnasiet och dragit till New York i ett par månader. Målmedvetet
gick hon runt på musikklubbar och utgav sig för att vara en superkänd sångerska från Sverige." Jaha säger jag, man kan tydligen bara dra iväg efter gymnasiet och fjanta runt på klubbar i New York, vissa var tvungna att arbeta, och blir glada om man tar sig iväg till Vännäs då och då. Så här säger hon i expressen: "- Jag tycker nästan att det är lite jobbigt med all uppmärksamhet." Jaha, men sluta var artist då, idiot. Hur som helst så har hon blivit hyllad av en enig kritikerkår, och nån i DN, skulle inte förvåna mig om det var Fredrik Strage, kallade henne "Svensk pop's
epicentrum". Det enda försonande draget jag innan lyssningen kunda finna var att hennes pappa har världens coolaste artistnamn, Zilverzurfaren.

Nåväl, jag har lyssnat på hennes skiva den här morgonen, och det var inte någon glad lyssning. Det är lummigt, det är flummigt, det är plink och plonk och stånk. I början av första låten tänkte jag att nåja, det var ju ett fint intro, men jag upptäckte snart att det inte var något intro, låten gick faktiskt så, absolut inget hände, det bara trippade på. Sakta så slöar sig låtarna fram, och Lykke Li viskar fram sången så där spännande, mysigt och fruktansvärt som endast hypade svenska pretto-tjejjer kan göra. Hon har kanske en bra röst, men det hjälper föga med
materialet hon har. Det är sååå uselt. Musiken plinkar på, tutelitut, blipp blopp, swish swish swish. Mot slutet tar sig dock skivan lite, spår åtta och nio står ut lite, kanske för att det är riktiga låtar, med instrument, refräng och annat som jag tycker behövs. Dessa två låtar räddar skivan från en total katastrof. Men hennes två bästa låtar är endå bra mycket sämre än tillexempel Hästpojken eller Timo Räisänens sämsta diton. Jag är kanske en föråldrad
norrländsk träskalle, men jag förstår verkligen inte hur hon kan vara så uppskattad.

Sammanfatting: Dåligt, viskande och överskattat.

Bästa låt: Complaint department

Betyg: 1

Timo Räisänen x 3

Anledningen till att jag idag recenserar hela tre skivor av Timo Räisänen är att jag tjuvlyssnade lite på honom i helgen. Det jag fick höra lät riktigt trevligt, och det var det för förväntade mig när jag igår lyssnade på hans första skiva, "Lovers are lonely" från 2005, men den lät inte alls som jag trodde. Jag visste att karln kunde bättre, så jag bestämmde mig för att höra hans två andra skivor, och sedan recensera hela rasket. Sagt och gjort.

Timo Räisänen var tidigare kompgitarrist år Håkan Hellström, men beslutade sig 2004 för att starta en egen karriär, vilket i efterhand visar sig vara ett lysande beslut. Han har släppt tre skivor, den senaste "Love will turn you around" 2007, "I'm Indian" 2006 och som sagt "Lovers are lonely" 2005.

"Lovers are lonely" är inte en så bra skiva, lite smålummig, mest bara Timo och en gitarr, inte dåligt, men helt utan bett och fart, en klar tvåa. "I'm Indian" däremot är riktigt riktigt trevlig, här är det elgitarrer, trummor och mycket annat som behövs. Lugna låtar blandas med riktiga rocklåtar, och Timos väldigt intressanta röst passar kanon-bra till musiken. Skivan är lagom lång, och är väl balanserad, flera av låtarna var jag tvungen att höra om, för att dom var så bra. Tror jag drar till med en 3.5 poängare här. Den senaste skivan, "Love will turn you around" fortsätter på samma spår som den förra skivan. Några av låtarna är riktigt bra, men helheten känns lite sämre, den finns några riktigt svaga låtar. Men 3 poäng får den alla fall. Det är svårt att beskriva musiken, men jag får några The Clash och The Ark vibbar, vet inte om det stämmer, men det är det bästa jag kan komma på så här på förmiddagen. Poppig rock kryddad med falsettsång då och då samt tårdrypande lunga akustiska partier.

Sammanfatting: Trevlig pop-rock

Bästa låt: Fear no darkness, promised child (från I'm Indian)

Betyg: 2. 3.5, 3 (2.8)

En dröm, mitt mål, Mt Psiloritis

Det här låter säkert lite flummigt, men jag har de senaste åren då och då på nätterna drömt att jag bestigit ett berg. Där uppe blåser det lite lätt, är snö lite här och var, luften tunn och jag får en otrolig lycko känsla. Det känns som ett tecken, att det finns något där uppe jag måste se eller känna (flummigt). Härom natten drömde jag om vilket berg det var, nämnligen Psiloritis, tidigare känt som Ida på Kreta. Så nu är mitt mål här i livet att någongång bestiga Psiloritis, och se vad som väntar.

Här ska det testas

Här är ett grymt klipp från Carl Orffs Carmina Burana, det bästa är efter 02:24 ca.

http://www.youtube.com/watch?v=SY5KJdWpj2Y

Har jag tur så syns hela videon, annars får ni klicka på länken.

Jag ska recensera Timo Räisänen senare, håll till godo med det här så länge.

En sån helg!

Måndag igen, men det känns bra efter att ha haft en sån grym helg. Helgen började med stor-fest på jobbet. 20-30 pers på förfesten, ös, öl och vin, utbredd fylla. Fredagen fortsatte sedan med middag på Äpplet. Vi var väl 300-400 pers, och maten var kanongod! Den officiella underhållningen var väl så där, men den inofficiella, att titta på sina arbetskompisar efter x antal bärs var mycket kul, jag var alltså nykter :) Efter en sväng till Obbola blev det hemfärd, där 3 kalla öl väntade på mig, samt anger management på tv, nice avslutning.

På lördagen så firades min, morsans och svågerns födelsedag. Jag och Bettina mötte upp med mamma, styvpappa, syrran och svågern på stan, sen vart det tre timmars bubbel på wilmas. Riktigt skönt, precis vad jag behövde. Smorde in mig med dyyyra krämer, kände mig minst 3 veckor yngre. Sedan blev det färd till Böleäng, där vi lagade till en buffe med allas våra favoriträtter, fläskfile, revbensspjäll, stekt potatis, sushi, räkor, räkbakelser, bröd, sallad, vin och öl! Gott! Lagom till middagen kom morbror med familj, och våra gamla grannar från ålidhem/röbäck, ett härligt gäng. Kvällen avslutades med en musik-quiz bettina gjort, skoj!

På söndgsmorgonen tog jag och bettina över svågers nintendo wii och spelade super mario galaxy, ojojoj så kul, blir nog att köpa ett själv! Sen hem och tupplura och goda med katten innan färden gick till Haga. Där fyllde min andra syrra 20 år, och det var middag med hela familjen. Jag hade önskat en av mina favoriträtter, balsamvinägerkyckling, och den var lika god som alltid! Sedan satt vi på cuteoverload.com i några timmar. Sen for vi hem och pysslade, innan vi kröp till kojs efter en underbar helg.

Bonus recension!

Ska ni lyssna på en klassisk skiva i år, så lyssna på Vivaldis fyra årstiden med Nigel Kennedy som huvudviolinist. Den röde prästens verk har aldrig låtit så bra, snärtigt, rappt, rent och klart.

Nu ska jag städa ett fritids som heter pluto, måste gå ut i snöstormen. Bleh.

Hästpojken - Caligula

Nu är äntligen fredagen här, och vad passar bäst dagen man är som mest sliten? Jo snöstorm! Eller snöstorm med regn. Dagen till ära har jag lyssnat på den nysläppta plattan "Caligula" av Hästpojken. Skivan är bara en dryg halvtimme, så jag hann med två svängar under morgonpasset. Hästpojken består av medlemmar från Broder Daniel och Bad Cash Quartet, två svenska indieband som jag faktiskt tycker är bra, hör och häpna! Det var alltså med små förhoppningar om att inte få höra skit som jag jag trycte på play på den nydesinfekterade mp3-spelaren.

Hästpojken spelar gammal hederlig svensk ångest pop, det är inte så välspelat, och sången spricker lite här och där. Fredrik Strage (cp) på dn ondgjorde sig i sin recension av "caligula" att allt redan var gjort, men vad gör det när det fungerar? Jag nynnar med i de sorgliga trallvänliga låtarna, och det känns plötsligt som 1999 (jag gillade verkligen inte indie då, men det känns ändå som 1999). Hästpojkens låtar är på svenska, något som verkligen uppskattas, världens bästa språk. Första gången jag lyssnade kunde jag inte komma på någon bra blandning att beskriva musiken på, men efter andra lyssningen kom jag på att Hästpojken låter som en blandning av Jumper och Ebba Grön, fan så bra. Men. Det handlar inte om en helt fantastisk skiva och kommer att spela om och om igen, jag kommer troligen att lyssna på 3-4 av låtarna då och då i framtiden, men det är inget klassiskt album. Det är väl godkänt, men inte superbra. Att en av låtarna handlar om den gamle husguden Shane Mcgowan är ett plus!

Sammanfatting: Old-school indie som fungerar

Bästa låt: Här har du ditt liv

Betyg: 3

(kul att få med ett personangrepp i recensionen)