Stockholm 2009 Del 2

På något vingliga ben kom jag fram till globen. Det är en riktigt stor boll ska ni veta. Utanför stod tre glada norrmän, tror dom hette Eskil, Eyivind och Tomas, men minnet kan svikta lite. Dom var från Trondheim och var hur trevliga som helst. Vi stod och snackade ett tag om skidåkning, dom hade stor respekt för Gunde Svan, och deras norske favorit var gamle Vegard Uvlang. Vi gick in och satte oss i en av de flera barerna och drack mer öl. Efter ett tag så smet jag iväg och gick runt och kikade. Stort var det. Drack lite mer öl med ett gäng från Härjedalen, åt en korv och drack lite mer öl. Men nu var det dags att gå in och kika på banden.

Testament hade redan spelat klart, och jag hann bara se Megadeths sista låtar, dom var väl ok. Sedan var det dags för Judas Prist. Jädrar så bra dom var! Förstår inte alls alla halvtaskiga recensioner jag har läst efteråt, tycker det var hur bra som helst. Några höjdpunkter:

* Breaking the law. Kanon att dom körde den i början, fick upp stämningen ordentligt.
* Scott Travis, trummisen. Han slängde trumpinnarna snurrande säkert 3-4 meter upp i luften och fångade dom utan att titta och fortsatte spela. Om och om igen. Imponerande.
* Painkiller. Falsett utan gräns.
* Halford. Han är en terminator i läderkeps. Vaggar runt och ser farlig ut.
* Tipton och Downing. Vilka gitarister, skrämmande bra!
* Allsång a'la Freddy Mercury. weeo-WEEO-wawawaweo-WAWAWAWEO. Mercury och Halford har mer än en sak gemensamt.
* Luftgitaristerna i trappan. Jag erkänner, jag var en av dem.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men nu får nöja er med att det var den bästa konserten jag sett, spöade både Dropkick och Twisted.

Konsertern slutade lagom sent, jag gick ut och köpte mig en stilig t-shirt för hundra spänn. Inne på arenan kostade dom 350, tror dom har råd att ta den lilla förlusten. Åkte hem i natten, åt en korv.

Väl hemma i Hökarängen blev det fest långt in på småtimmarna. Öl, whiskey, Manowar och Logan. Somnade mitt i en mening i soffan, och fick väckas innan jag tog mig i säng. Sov för första gången på mycket länge ut ordentligt.

Klev upp vid tolvtiden och solen sken ute, Jag hade en plan att kila ut och kolla in Farsta, men hittade Peter Robinsons nya bok på soffbordet och började läsa den och såg på 5-milen. Åt en korv och flög sedan hem.

Den gode Efraim hämtade mig, och jag tog mig tillslut hem. Där blev det fika och kattgos.

En kanonresa, tack Bettina och alla andra för den förträffliga julklappen, och tack för mat, husrum, öl och skjuts Camilla å Natassia.