Män som hatar kvinnor
Flickan som lekte med elden
Luftslottet som sprängdes
Pan Hörböcker
Stieg Larsson
För några veckor sedan hade filmatiseringen av Stieg Larssons första del av millenniumtriologin, Män som hatar kvinnor premiär. Uppståndelsen gjorde att man blev intresserad av att se filmen, men vis av erfarenhet så vet man att böcker alltid är bättre än film, så det blev till att läsa först.
Handlingen centreras kring journalisten Mikael Blomkvist och hackern Lisbet Salander samt tidningen Millennium. Mikael Blomkvist är en ekonomireporter som inte backar för att attackera höga toppar inom näringslivet och finansvärlden. I trilogins början har han blivit dömd till ett kortare fängelsestraff på grund av ärekränkning av en fifflande finansman. Samtidigt kontaktas han av industrimagnaten Henrik Vanger, och ombeds att skriva en familjekrönika om familjeföretaget, men en mörk hemlighet döljer sig bakom Vangers förfrågan. Blomkvists vägar korsas av Lisbet Salander, en inbunden ung kvinna med enorma datorkunskaper och ännu mer enorma mörka hemligheter i bagaget. Det är runt hennes problem och situation som de två senare böckernas handling spinns.
Det som slår en när man läst hela trilogin är hur olika de tre böckerna är. Den första än en klassisk pusseldeckare i lantlig miljö, den andra är actionladdad thriller och den tredje är en traditionell polis/rättegångsdeckare. Larsson hoppar som sagt mellan genrer, men det känns aldrig konstigt. Handlingen påverkar stilen och tvärt om, och Larsson bemästrar detta utmärkt.
Handlingen i böckerna byggs sakta upp, för att alla mynna ut i en storslagen final, så det gäller att inte ge upp när historierna puttrar på. Vissa sidohistorier drar ned på tempot. Upplösningarna är alla värda att vänta på. Språket är rappt och det märks att Larsson har bakgrund inom tidningsvärlden, något som han delar med andra framstående svenska författare. Man får även inblick i tidningsvärlden och hur den fungerar, spännande för det oinvidge.
Det som gör den andra boken, Flickan som lekte med elden lite speciell är att en verklig person dyker upp som karaktär och uppträder som en hjälte. Detta är något som lätt kunnat bli fånigt och overkligt, men Larsson lyckas med balansgången, och boken lyfter till nya höjder. Nej, jag skall inte avslöja vem det handlar om, det får ni läsa själva!
Talboksversionen läses av Reine Brynolfsson, något han gör med den äran. Enda felet är Norsjö ska uttalas Norssjö, inte Nor-Sjö.
Millenniumtrilogin är således en rapp och välskriven historia som hoppar mellan genrer. Böckerna har blivit en stor succé och det är inte svårt att förstå, det är spännande och fartfyllt för det mesta, även om tempot ibland är lågt och sidohistorierna många och ibland omotiverade. Jag kan inte på rak arm komma på några bättre svenska spänningsromaner och rekommenderar starkt Millenniumtrilogin till alla, även dem som inte är deckarfantaster.
Personligen så har jag lärt mig att stava till millennium nu.
fakta
1 månad sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar