Död, lurendrejeri, Norrmän och språket

Liam Neesons fru Natasha Richardson har dött i en odramatisk skidolycka. Vet inte vem hon var, men tycker väldigt synd om Neeson. Om några veckor är det påsk och då blir det en resa till fjällen, och där hade jag tänkt vara inblandat flera odramatiska skidolyckor. Måste ha hjälm.

Sånt här gör mig förbannad. Att lura av gamla fattiga pensionärer så mycket pengar att de måste sälja sitt torp, för jävligt. Alla tidningar som publicerar annonser om spåtanter och liknande ska tamefan skämmas. Man kan inte spå, man kan inte kontakta döda, tarot fungerar inte. Det går inte. Nej! Om man prompt ska ägna sig åt lurendrejeri kan man väl klämma åt någon riktigt rik person.

Jag börjar bli jävligt less på Norrmän nu. Som skidintresserad svider det i hjärtat varje gång den röda armén dundrar fram, flera meter framför en ensam liten Svensk som stakar på i maklig takt. Bygg för fan stora skidanläggningar utanför varje stor svensk stad, in med konstsnö och några miljoner till tränare (värvade från Norge). Sök upp varenda liten innebandy- och annan låtsassportklubb och tvångsvärva barn och ungdomar och ut med dom i spåret. Jag trodde att Sverige var en skidnation, med kolla bara på rapporteringen i Norge, där kan vi snacka om intresse. Kul för Olsson i alla fall.

Nå, till det viktiga. Världens bästa bok när det gäller skrivande är boken "Språket, en lärobok i svenska för gymnasieskolor". Igår kväll lärde jag mig hur man går till väga när man skriver en recension på riktigt, så nästa recension kommer att vara väldisponerad och korrekt. Jo tjena, men jag kan försöka iallafall.

Nu är det dags att städa lite kanske, sen fika. Gott.