Kårobligatoriet avskaffas, yeah!

Det snackas om att kårobligatoriet ska avskaffas, äntligen säger jag. Studentkårerna är naturligtvis oroliga, det har dom all rätt att vara. Dom är även oroliga här.

Min personliga uppfattning av studentkåren under de sex år jag gått på universitetet är långt från positiv. Jag har sett dom som ett gäng viktigpettrar som gnäller och "påverkar" utbildningen. De skriker om att studenterna ska ha inflytande, varför det? Det är vi som ska lära oss vad lärarna säger, punkt. Studentkårernas uppgifter verkar vara att fungera som språngbrädor för olika karriärer, det ser säkert snyggt ut i CV't om man har varit engagerad i någon kår. Men det enda dom verkar göra är att anordna fester för de närmast sörjade, annordna fåniga insparkar (låt oss lära känna varandra själv), och ett evigt jäkla spexande, jag hatar spex. Och sen det här jäkla kårvalet, dom maskerar sitt fåneri och försöker rättfärdiga det med att det är demokratiskt. My ass.

Det har svidit i plånboken varje termin då jag tvingats betala dyra pengar till dessa självgoda besservissrar. Men nu är det över, och jag känner glädje att alla som jag, som inte behöver nån lekledare, inte längre behöver punga ut 500 spänn per år. 500 spänn, det är 500 böcker på returmarknaden i Vännäsby eller 14 pocketböcker på bokus, tänk på det.