Stockholm 2009 Del 1

Tidigt på morgonen kom den goda Efraim och hämtade mig. vi åkte ut till flyget och resan kunde ta sin början. Jag var lite lätt bakis, och det var gott att få kaffe och apelsinjuice på flyget. Ett dödsmetallband som spelat på House of Metal kvällen innan var med på planet, och en av artisterna hade mycket skägg. En liten flicka bakom mig utbrast förundrat: "mamma, titta, det är tomten!". Mycket roligt.

Jag kom fram till Bromma i god ordning och tog flygbussen in till stan. Efter lite krångel med att ta sig ut från centralen började jag min jakt efter Kungliga biblioteket, ett bibliotek som jag sökt efter två gånger innan, utan att finna. Jag gick på de kalla och av folk fulla gatorna på Östermalm, men såg inga brats, dom låg nog och sov. Tillslut hittade jag biblioteket, men blev mäkta besviken då jag fick höra att djävulsbibeln jag kommit för att kika på låg nedpackad, och inte skulle ställas fram igen. Nåja, det var då fint där.

Jag hade tänkt att fotograftera en massa, och kunna lägga till bilder till bloggandet, men kameran frös ihop och vägrade att starta.

På väg mot hötorget kommer två glada personer fram, en tant och en snubbe som vill tala lite om Jesus. Eftersom jag inte hade speciellt bråttom surrade jag ett tag med dom. Shit var folk kan vara besatta av saker, det lyste verkligen brinnade fanatism i ögonen på dem. Eftersom jag inte har några problem med religion i sig, men dock med religiösa så smet jag iväg.

Jag gick sedan långsamt drottninggatan nedåt, och tittade in på lite affärer efter vägen, åt en korv och lyssnade på musik. Jag sökte efter fotbollsbuktiken i gamla stan, men hittade den inte. Var den nedlagd eller var det mitt inte så goda lokalsinne som spökade igen? En av mina punkter på programmet var att besöka "gamla köttätaren" (old beefeater inn) för lunch och öl, ett stamställe. Men precis som förra året var det stängt, och jag gick upp och ned för götgatan för att hitta något ställe att käka. Men antningen var det för mycket folk, eller för dyrt på alla restauranger, så det blev en hamburgare tillslut. Den var dock ruggigt god.

Jag hade planer att fara till Nationalmuseeum, men det kändes plötsligt väldigt långt att knalla dit, då det både snöade och blåste, så det blev Stockholm Stadsmuseum istället. Det var ganska intressant, men mycket av det som var där var bara kopior av gamla grejjer, och det kändes inte så kul. Intressantast var att se hur Stockholm växt fram, från en ynklig liten pluttstat till storstad. Man allt kändes lite lågbudget och på en av våningarna var det en Kenny Starfighter utställning, vilken medförde kanske 100 tjoande barn. Inte så kul direkt, har nog av barn på jobbet.

Vid tvåtiden gick jag in på O'Learys, satte mig och såg på skid-vm och drack öl. Vid baren, just bakom mig stod ett gäng högljudda och buffliga engelsmän. De skrev och gastade, men då och då viskade som och sneglade mot mig. Plötsligt började de låtsasbråka och ramlade in i mig. De bad om ursäkt och gav mig några chips. En av dem började hänga över mig och snacka om fotbollsmatchen som gick på tv. Jag sa att jag hejade på Everton, och han sa att dom också var Everton supportrar, jo tjena tänkte jag, jag hade hört dem prata innan. Plötsligt känner jag att engelsmannens hand försöker ta sig in i min väska! Tjuvpack! Jag drar åt mig väskan, säger hey, dricker ur min öl i ett drag, dunkar ned den och går därifrån. fan, jag som brukade gilla engelsmän förut. Pack.

Jag fick sms från min värdinna som sa att hon köpt en platta starköl, så jag reste snabbt ut till Hökarängen. Där blev det öl, whiskey, spegetti och köttfärssås och trevligt snack fram tills det var dags att på lite vingliga ben ge sig av till konserten. Mer av det i nästa inlägg.