Om att stanna upp ibland

En gång i tiden hade jag en plan på att skriva en barnbok. Den skulle handla om en liten flicka som varje dag blev skickad av sin mamma till affären för att köpa mjölk. Denna flicka sprang varje dag så fort hon kunde till affären och handlade. En dag var hon tvungen att ta med sig sin sköldpadda Hubert till affären, han hade inte rastats på länge. Naturligtvis så kunde flickan inte springa nu, utan var tvungen att gå väldigt sakta. När hon gjorde det skulle hon få se en massa saker hon missat tidigare. Bland annat en skalbagge son ramlat på rygg, hennes cykel som varit försvunnen länge, en kompis i ett träd osv. Tanken var att lära barn att ta det lugnt ibland.

Hur som helst så var jag och städade i ett rum på reningsverket idag. Jag brukar skynda mig genom det rummet eftersom det ofta är väldigt varmt dag, och inte så smutsigt. I dag så snackade jag dock i telefon när jag var där, och satte mig på en pall och pratade. Jag lät blicken vandra och se där, uppe i ett fönster stod en flaska såpa jag letat efter sen i somras. Att ta det lugnt ibland var det.

Hm, det känns som om jag skrivit historien om flickan och sköldpaddan förut? Har jag det?

För övrigt så fyller jag 30 om 3 dagar..