August och jag

Ligger i sängen, äter morgondagens middag och bläddrar i en bok där en viss herr Eklund samlat och kommenterar en liten del av den store August Strindbergs brev. Dessa brev är en guldgruva om man söker små märkligheter att blogga om. Den gode Kalle Lind har gjort det redan, säkert många många andra också.

Jag letade efter ett brev till Karl Staff, som citerades i artikeln om toalettens historia jag berättade om tidigare. Hittade det tillslut, men fann även några guldkorn på vägen. Vad sägs om:

Efter att som 22-åring fått predika i en landsortskyrka
Till middagen var jag i prostgården och jag var naturligtvis - jsg ljuger ta mig fan inte - dagens hjälte!

Han är även en jäkel på att tigga
.. var snäll och ge mig några - blott några - cigarrer - sämsta sorten - och jag är Dig mycken tack skyldig - finnes det något gammalt snus - så spar inte om Du kan!

Här smyger han på sin nye granne, är det en kanske en ung och fager kvinna?
.. efter några minuters väntan såg jag - ett par ben - tjocka - ja - inga bevis - skjorta eller särk - det är frågan - jag böjde mig ner - en särk räcker ju nedom knäna - och den här - fy fan - han hade ju hår på bena - Och så hade jag en illusion att lägga i grav jämte de många andra -

För att vara en 23-åring känns han verkligen inte ung
Det var en gång i min ungdom, ty jag är lastgammal nu, då jag i religionen med ty åtföljande mortalitet såg det högsta.

Konventionellt arbete var inte något för vår August
Att arbeta hela dagen för att få äta, och sedan äta för att kunna arbeta hela följande dag, det är en förfärlig cirkel! Det är L'Homme Machine! Och det är för detta man slagit sig igenom en ohygglig ungdom, och det är därför man uppskjutit att dö. Arbetet gör människan till ett fä!

Och så det jag var ute efter, August har vid en resa i Tyskland påträffat något fantastiskt, en toalett!
Jag har i egenskap av smutsförfattare särskilt studerat klosetterna på hotellen. Den mest glänsande uppfinningen träffade jag på i Hamburg. Där träckade man i något som liknade en soppskål och när man tittade sig om så var där ingenting att se, oaktat man kunde svära att man nedlagt ett par meter; skålen var så fin att man efter förättningen att man kunnat äta äkta sköldpaddssoppa ur den.. ..Det var ett fullständigt trolleri! Nog om klosetter!

Nedlagt ett par meter..? Vad åt man på den tiden? Nå, som sagt nog om klosetter, dags att sova.