Bafucin bafucin!

Är tillbaka i umeå kommuns städservices tjänst efter en efterlängtad helg. En helg fylld av trevliga upplevelser. Var hos svärföräldrarna i fredags och åt förjäkla god mat samt hade det bra i deras nya bar. En hel det guitarhero blev det också. Lördagen till söndagen spenderade jag och B i Lycksele med allt vad det innebär. Besök på Golden Bar och Dollarstore. Storslaget som vanligt. Golden Bar ÄR den bästa restaurangen i hela norra Sverige, så är det bara. Blev även ett besök på Ganhdi här i Umeå på söndagen, morgh hindustani är bara för god. Mycket mat som sagt. Men så är det.

Det mindre trevliga är att jag drabbats av den sämsta av förkylningar. Som jag antydde förra veckan så går jag inte direkt för 100%. Ont i halsen, tung i huvet, hostar och har allmänt ont. Men absolut inte till en sådan vidd att jag kan vara hemma från jobbet. Så jag har pumpat min full med alvedon, bafucin och noskapin. Känner mig som en gammal gubbe. Kan jag inte bara bli toksjuk och få vara hemma några dagar. Neeeej då.

Innan min bloggpaus skrev jag att jag skulle börja praktiksera på ett bibliotek. Jag har nu i några månader varit på biblioteket i Vännäs på torsdagseftermiddagar. Jag har även fårr hoppa in och vikariera ibland. Jojo, här går det framåt! Vad tycker jag om att vara bibliotekarie då? Jag älskar det! Ju mer jag är bibliotekarie destå mindre tycker jag om att vara städare.

Det är kanske inte världens bästa jobb bibliotekarie, men skillnaden mot städare är milvidd. Man får en helt annan bild på sig själv. Har börjat klä mig i randiga tröjor och har kavaj på vardagar. Livet leker när jag får vara i Vännäs. Men det är inte så lätt som man kan tro, men jag lär mig så sakteliga. Har inte orsakar någon katastrof än. Vad jag har märkt iallafall.

Nå. Har under mina bibliotekarietimmar märkt att Stephanie Meyers böcker är omåttligt populära. Ni vet hon som skrivit twillightserien, som har blivit film osv. Som en förnuftig bibliotekarie måste jag naturligtvis skapa mig en bild av vad som läses, och har lyssnat på första delen av första boken i serien nu på förmiddagen. Jag msåte säga att jag inte alls hade höga förhoppningar. En roman om vampyrer, älskad av tonårstjejer som är skriven av en tokreligiös amerikansk hemmafru känns inte rätt vid första anblicken. Men jag måste säga att det har hört hittils inte varit alls så tokigt. Det är väl ingen större lyrik, och det hela känns rätt så förutsägbart. Men va fan, det är spännade och inte dåligt. Det räcker för mig. Sen så är jag ju en sucker för vampyrer, bara att erkänna.

Just det, vampyrer. Såg på Låt den rätte komma in förra veckan. Ni kanske minns min lilla recension av boken för ett bra tag sedan. Den fick inte alls så höga betyg av mig som ni kanske ser. Har dock läst Ajvides andra böcker, och där har han prickat rätt. Människohamn är en fruktansvärt bra bok. Helt lysande! Läste den i sommras, och går fortfarande och funderar på vad som egentligen hände. Men nu var det filmatiseringen av Låt den rätte komma in som jag skulle snacka om. Jämfört med filmen så var boken ett mästerverk! Så ohyggligt dåligt film ha jag aldrig sett. Den saknade precis allt, inget var bra, allt var dåligt. Hur i hela friden kan den få så höga betyg? Begriper ingenting. Tro nu inte att jag är en nolla som bara kan se amerikanska actionfilmer, jag gillar alla slags filmer! Men det här var ett verkligt bottennapp. Punkt.