En liten fundering

Jag skriver allt som oftas till "er" när jag bloggar. Jag inbillar mig att tonvis med människor slaviskt följer vad jag skriver. Vänner, bekanta och familj sitter på helspänn varje dag för att se vad jag gjort sen sist. Musikintresserade från hela landet, som hittat min blogg när de sökt efter recensioner älskar mina skarpa iaktagelser, och anpassar sin musiksmak efter mig.

Men så är ju inte fallet. Har jag en läsare ska jag vara glad. Som tur är vet jag att jag har en läsare, en mycket speciell läsare som gör att det känns kul att blogga, en som kommenterar mina inlägg, både här, på apberget och irl. Tack för att du läser, tack för att du finns. Puss!