Deadly Sins & Dead End

Idag blir det två korta recensioner.





Den första skivan jag lyssnat på är Deadly Sins EP med samma namn (Deadly Sins EP) från 2008. Trogna läsare kanske minns det jag skrev efter att ha sett dem live för någon månad sedan. EP'n innehåller fyra spår, och är en försmak inför fullängdaren som skall komma senare under året. Alla låtar sitter klockrent, det är snabb punkig rock n' roll, och Stephanie Dougherty har den rockigaste rösten på länge. Allt är taight, och det låter verkligen som ett riktigt band, och inte Stephanie Dougherty med ett gäng musiker.


Betyg: 4





Det andra jag lyssnat på är tre låtar från umeåbandet Dead End's hemsida. Det är svårt att bilda sig nån uppfattning om ett band på så få låtar, men det låter onekligen lovande. Musikerna är bra, muskien taight och mj vrålar på riktigt tjusigt. Ge mig mer är känslan man får.



Betyg: 3.5

Dead End

Tracy Chapman - Collection

Nu är det dags för mig andra läsarvalda recension. Det är återingen den gode Jonas, eller Morgan (eller agent weine) som han även kallas som har requestat någonting av Tracy Chapman. Så här kommer en liten kort recension av hennes samlingsplatta Collection från 2001.

Större delar av skivan innehåller romantiska/sorgiliga/hemska countryballader, och det är ju absolut inte helt fy skam. Men det blir faktiskt ganska tråkigt efter ett tag. Skivan lyfter på slutet, och mästerliga Talkin' bout a revolution blir skivans (och dagens) höjdpunkt. Tracy har en speciell röst, och i början störde jag mig lite över att hon lät som en karl, men det släppte snabbt. Musiken är lugn, mjuk och fin, och pendlar mellan folk och country, folkcountry kanske man kan kalla det. Soul är det inte, enligt min expertliga expertis.

Sammanfattning: Bra men enforming

Betyg: 3

Bästa låt: Talkin' bout a revolution

Tracy Chapman

Buffy och andra nöjen

Så var det tillslut över. Alla sju Buffy boxar är slutsedda. Nu blir det inget mer Buffy the vampire slayer. En fas i livet är över. Världens bästa tv-serie slog till med sin bästa säsong, det var vackert, roligt, sorgligt och häftigt. Nu känner jag en tomhet, ungefär som mär man var klar med Harry Potter eller Sagan om Ringen. Vad skall man göra nu? Men det är även en skön känsla, nu väntar nya upplevelser och äventyr. Vad har framtiden i sitt sköte? Sen kan det ju hjälpa att Bettina beställde alla fem säsonger av Angel igår :)

Oj vad det snöade inatt, bilen var helt täckt, tog ett bra tag innan jag kunde ta mig iväg till jobbet. Kan detta ha varit vinterns siste suck, är våren på ingång. Det känns som det, solen lyser och det rinner smältvatten överallt. Synd bara att jag inte har Vivaldi på mp3-spelaren, får hålla till godo med Chopin, även om han inte är så vårig. Snart är det dags för Venerea, Madness, Peps Persson och annat som hör årstiden till. Man borde ha en cykel. Jag känner mig lite viktigt när jag använder bold.

Helgen var grymt trevlig, middag och öl med jobbarpolare i fredags, och karaoke som avslutning. Sen blev det grillning och körslaget med famlijen på lördag, och Johnny Cash dvd'er som pricken över i. Och så Buffy hela söndagen. Nice. Nu dricker jag kaffe och ska snart städa på Pluto. Eventuellt kommer en In Flames recension senare idag.

Den sista bilden på Buffy & the scooby gang.

Giles, Dawn, Faith, Buffy, Willow & Xander

22 timmar i Wise's liv

Eftersom jag håller på att ta ett 24-timmars blodtrycksprov, så skall jag skriva ned vad för aktiviteter jag gjort under dygnet. Detta har jag gjort från igår 14:30 tills nu:

14:30 - 15:15 Jobba
15:15 - 15:45 Rast
15:45 - 16:15 Köra hem mm
16:15 - 16:45 Matlagning
16:45 - 17:00 Middag
17:00 - 17:30 Vila
17:30 - 19:00 Städning
19:00 - 19:45 Vila
19:45 - 20:15 Städning
20:15 - 21:00 Vila
21:00 - 22:00 Shoppingtur
22:00 - 22:30 Småfix
22:30 - 23:00 Kvällsfika
23:00 - 00:00 Nattning
00:00 - 05:55 Sömn
05:55 - 06:15 Morgonfixning
06:15 - 06:30 Kör till jobbet mm
06:30 - 08:00 Jobb
08:00 - 08:25 Rast
08:25 - 10:00 Jobb
10:00 - 11:00 Promenad
11:00 - 12:00 Jobb
12:00 - Nu Lunch

Blandad kompott

Blev ombedd att recensera Tracy Chapman häromdagen, men jag har inte hittat nån skiva än. Ok, har inte sökt så fruktansvärt huvva mycket, men den kommer.

Album på min mp3spelare (nokia xpress music):

AC/DC - Live at the hammersmith odeon

Antonin Dvorak - Bohemen en de nieuwe wereld

Cock Sparrer - Here we stand

Damian Marley - Welcome to jamrock

Deadly Sins - Deadly Sins EP

Dropkick Murphys - Blackout

Duffy - Rockferry

Finntroll - Jaktens tid

Finntroll - Ur jordens djup

In Flames - A sense of purpose

Street Dogs - Back to the world

Street Dogs - Savin Hill

VNV Nation - Hannas samling

En härlig blandning! Har inte lyssnat på In Flames än, kommer kanske inte att göra det alls. Vem vet. Dvorak var en fin överasskning, symfonin och nya världen är goodie.

Här under har vi Dvorak & Finntroll, vem ser ondast ut?

Oooh

Ooh, värsta nya designen, inte illa. Eller jo, ganska illa. Men nytt.

Sitter med en 24-timmars blodtrycksmätare runt armen, inte kul. Men nytt.

Duffy - Rockferry

Det finns saker här i livet som jag helt enkelt inte gillar, det är inget personligt eller så, det funkar bara inte för mig. Här är en liten lista, taget ur luften:

• Championer
• Bröderna Schulmann
• Skrikiga barn
• Soul
• Träskor
• Pissoarer
• Trängsel
• Bussar

Detta gällde igår, idag skall jag stryka en punkt, och nej, jag har inte börjat bära träskor. Jag har lyssnat på en soul-platta, och gillat den.

Skivan i fråga släpptes i mars och heter Rockferry, och artisten är den wealiska tjugotreåringen (Aimee Anne) Duffy. Duffy har i vissa recensioner kallats Wales Amy Winehouse, och i andra Wales Amanda Jensen. Överlag har hon fått mycket höga betyg, och skivan är en storsäljare i storbritanien. Alltså, en ung tjej som får bra recensioner, som säljer bra, som sjunger soul, det kan bara inte bara bra. Men det var det.

Det är fantastiskt jäkla bra. Jag älskar det! Hennes röst är grymt skön, troligen den bästa kvinnorösten jag hört. Den är kraftig ömsom försiktig, ömsom hård ömsom len, men aldrig "svensk-pretto-pop-tjej-viskig". Förståsigpåare jämför hennes röst med souldrottningar från sextiotalet, allt jag vet är att jag aldrig gillat dom, men jag gillar henne.

Bakom sig har Duffy ett härligt band, med bland annat Bernard Butler från Suede. Musiken låter som soul, där allt dåligt tagits bort, och allt bra har flyttats fram. Man rycks med, man vill lyssna igen, det är bra! Som grädde på moset så är det inte några låtskivarproffs som hyrts in för att skapa hits, utan det är Duffy själv, med hjälp av Butler och några till, som skriver låtarna. Säg en kvinnlig artist som gör det idag!

Sammanfattning: Grymt bra!

Bästa låt: Mercy tror jag (http://www.youtube.com/watch?v=hjfdTrElE-Y)

Betyg: 4.2 dammtrasor av fem.

Duffy

Kepsguide

Ingen blogg är väl komplett utan en liten modeguide. Låt eran virutios Wise guida er i kepsdjungeln.

Fånkeps.


Detta är en fånkeps. Får jag se den på en vuxen människa blir jag nästan arg. Ok på barn som inte vet bättre.

Truckerkeps.

Truckerkepsar är inte fint. Aldrig. Någonsin. Glöm.

Baseballkeps.

Ah, den klassiska baseballkepsen. Passar vissa, inte mig.

Snyggkeps.

Här här vi en riktig snygging. Har 4-5 stycken av den här modellen, gillar.

Flatcap.

Flatcapen är både stilig, tuff och snygg. Har ingen riktigt snygg som sitter bra, men det kommer nog vad det lider.

Låt mig nu inte få se er i en fånkeps nu!

El Perro Del Mar - From the valley to the stars

Okej, nu är det dags för en ny recension. Jag vet att det var alldeles för länge sen, och jag skämms som en gnu. Skivan jag lyssnat på är El Perro Del Mar's nya platta 'From the valley to the stars'. Anledningen till att jag lyssnat på den är en artikel i svd, (http://www.svd.se/kulturnoje/musik/artikel_1080471.svd.), helvetet vilket pretto. Om ni läser artikeln så får ni lite bakgrund på männskan, och vidare presentation är ej nödvändig.

Den här skivan är inte bra. Det är lummigt, sövande, tråkigt. Ingenstans är det bra. Jag hade tänkt skriva en krossar-recension, och totalt mala ned den stackars flickan. Men latheten tog överhanden, och det blev ingen recension alls. Några dagar gick, och jag kom att tänka på ett bra talessätt, 'ta var sak för var den är'. Jag kanske hade mina öron inställda på punk och dödsmetall, jag kanske undermedvetet jämförde med Street dogs och Finntroll, och det blir ju lite fel. Så jag lyssnade på skivan igen, och försökte lyssna på samma sätt som jag lyssnar på klassisk musik.

Och det blev lite bättre. Det kan ibland vara både storslaget och rytmiskt vackert. Jag skulle ha kunnat ge en två i betyg, men det är två saker som drar ned betygen till en etta.

* Sången. Oj vad jag inte gillar tjejer som viskar fram låtar lite mystiskt och spännande. Den intstrumentala låten skall icket vara skivans bästa spår.

* Flöjten. Missförstå mig inte, jag gillar flöjter, både klassiska och tin whistle, jag spelar flöjt själv bevars! Men flöjten på den här skivan låter som den är direkt hämtad från ett 70-tals kollektiv. En tafatt blockflöjt som totalt förstör allt. Skjut flöjtisten!

Sammanfattning: Lite bättre än Lykke Li, dålig sång och flöjt

Betyg: 1

El Perro Del Mar

Stockholm del 2

Okej då, väldigt långt efter utsatt tid kommer nu del två i Stockholmsresan. Jag börjar väl från början. Efter att haft sovmorgon till klockan åtta så körde jag ut på alvik. För att slippa allt krångel med att fixa skjuts fram och tillbaka till flyget (jag hatar att ringa folk och be och tjänster) så parkerade jag pärlan på flyget. Väl framme så gled jag in i planet, fick en fönsterplats, kaffe och macka och var snart framme i Stockholm.

Där var det plötsligt vår! Solen sken och det var 15 grader varmt. Vårkänslorna sköljde över mig, och jag sög åt mig varje solstråle som föll från himmelen. Var tvungen att ta en öl för att lunga ned känslorna. Nåväl, efter att ha klurat mig ut från centralen och hittat drottninggatan så började mig traditionsenliga stockholmspromenad. Jag gick drottninggatan nedåt, tittade storögt på konstiga människor, smet in på rock-klädaffären och glodde på kläder. Jag fortsatte över
till gamla stan, där strandhugg gjordes på serietidningsaffären och supporteraffären. Stod länge och velade över en ljusblå Millwall t-shirt, men backade ur. Bäst att spara pengarna ifall man skulle hitta bättre grejjer på konserten på kvällen.

Nåväl, jag fortsatte till söder och götgatsbacken. Min plan var att käka lunch och dricka bärs på "Gamle köttätarn" (old beefeater in), en tradition jag har med Björne och Rickard. Döm, om min besvikelse när stället inte skulle öppna förän om 3 timmar. Besviken gick jag vidare. Jag hamnade tillslut på kvarnen, där jag fick mig lite fisk och öl för 100 spänn. Trevligt. Nu bar det av ut till Hökarängen och Camilla. Gröna linjen är stängd över våren och sommaren för reparation, så det blev buss från gullmarsplan. Man köper bussbiljetter med sms i stockholm, tänka sig vad man kan hitta på. Väl hemma hos Camilla blev det vin, kalops och trevligt sällskap tills det blev dags att dra iväg och se Dropkick Murphys. Detta kan man läsa om i Del 1.

Efter konserten åkte jag taxi tillbaka till Hökarängen med en trevlig chaufför som hette Memhet tror jag. Somnade ganska omgående. Mångder av öl och timmar av studsande upp och ned sätter sina spår. Dagen efter så klev jag upp ganska tidigt, tryckte i mig hårdbrödsmackor och for iväg till stan igen. Knallade upp på Östermalm och gick runt och tittade på brats och andra rikingar i flera timmar, fruktanssvärt intressant :) Sen for jag hem, och resten är historia.

Sådana här var det gott om på Östermalm.

ps. Jag hade i n min lilla hjärna tänkt att om jag parkerar på måndagen, och hämtar bilen på tisdagen, så har man stått i ett dygn. Men nä då, inte då. Det jävlarna räknade det som två dygn, JÄVLA AS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 80 spänn bara poff borta. Höll nästan på att sabba hela resan.

ps 2. men orka rätta stavfel.

Dropkick Murphys i Stockholm Del 1

Så var man tillbaka i vardagslunken på jobbet efter två dagar i Stockholm. Där har jag turistat, druckit öl, och höjdpunkten var naturligtvis måndagskvällens konsert med Dropkick Murphys (hädanefter kallas de DKM). Jag ska berätta allt för er, och börjar med konserten.

18:30 anlände jag till globen området, och knatade in på en pub som jag tror hette RödaKvarnen, där intogs en öl innan jag runt 19 gick mot annexet. På vägen mötte jag en glad engelsman i permobil som sålde DKM's tröjjor för ett överkomligt pris. Jag köpte en grön och fin t-shirt för 100 spänn, bilder kommer senare. Väl inne på annexet stod jag och velade en halvtimme om vilken officiell tröjja jag skulle köpa. Det blev tillslut en t-shirt till, en blå. Denna var betydligt dyrare än den utanför. Efter ett besök med allsång på toaletterna gick jag in i själva
konsertokalen.

Där lirade ett band som hette YEAR LONG DISASTER, där tydligen sångaren är son till sångaren i The Kinks. Dom var inte alls bra, men basistens bas måste ha varit minst 1.60-1.70 lång, coolt.

Bästa band som intog scenen var DEADY SINS (liksom DKM från Boston), med den fantastiska Stephanie Dougherty på sång. Stephanie har turnerat med DKM förut, och medverkar bland annat på Blackout plattan. Deadly Sins var grymt jävla bra, trots att jag inte hört några av deras låtar förut så älskade jag dom på en gång. Dom har inte släppt någon skiva än, bara en demo som jag inte har hittat. Om nån har den, kontakta mig.

Sedan följde bandet The Accidents från Örebro. Häftiga killar i skjorta och slips ochbakåtkammat hår. Dom öste som fan, och det var ganska bra, men själv väntade man bara på DKM, som man blev lite besviken varje gång dom spelade en ny låt. Känns som det var för mycket med tre förband.

Nåväl, tillslut, till tonerna av "Famous for nothing" klev DKM upp på scenen och rockade loss oerhört otroligt ordentligt. Publiken röjade järnet, det gick inte att stå/hoppa på samma ställe i många sekunder innan man sveptes iväg 4-5 meter. DKM blandade bra låtar med fantastiskt låtar, och det var precis som man förväntat sig. Några minus var det dock:

* Varför såg Ken Casey så bekymmrad ut hela tiden? Förtog lite av stämmningen.

* Ljudet, det var så löjligt dåligt att man nästan grät. Jag hörde aldrig säckpipan tillexempel.

* "Heroes of our past" Varför inte spela sin bästa låt? Snyft.

Trots detta var det värt varenda spänn att ta sig hit, och helt klart den bästa konsert jag varit på. Underbart att Stephanie Dougherty komma upp på scenen och köra "The dirty glass"

(orkar verkligen inte kolla stavfel, ni får hålla till godo)

Klipp från konsterten:

http://www.youtube.com/watch?v=ESnbsFwRAOU (med Stephanie Dougherty)


http://www.youtube.com/watch?v=5WUk8wzuFIY

Jag skall inom en snar framtid lägga upp bilder på mig själv (under konserten) som sjunger med i Wild Rover.





Deadly Sins myspace:


http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=51423398



Deadly Sins:

(ps, läste SVD på flyget, en artikel handlade om El Perro del Mar http://www.svd.se/kulturnoje/musik/artikel_1080471.svd. Ojojoj vilket pretto!! Skall genast hitta hennes skiva och recensera.)

Läs mer om mina äventyr i Stockhom i Del 2, som publiceras imorgon (kanske)