Jens Lekman - Night falls over Kortedala

Onsdag, veckans sämsta dag! Kallt och jävligt, bildörren fastfrusen och Jens Lekman laddad och klar. Jag visste faktiskt ingenting on denna man, förutom att han dök upp i listor över årets album 2007, och att han fått fina recensioner, så jag läste på lite om honom. Jens visade sig vara en tjomme från göteborg som spelade indie pop. Huvva. Alla hans skivor går att ladda ned gratis via hans hemsida, se där, ett trevligt iniativ. Han har släppt tre album, det senaste "Night falls over Kortedala", kom i september 2007. Det är även det jag har lyssnat på denna onsdagsmorgon.

Det är fruktansvärt svårt att beskriva albumets tolv låtar, ofta glömde jag bort att jag lyssnade på musik, det vara försvann, nådde inte min hjärna. Det jag dock hörde lät i sina bästa stunder som en blandning mellan, jag vet inte riktigt, öh, Harpo och Morrissey, och det är väl inte fy skam. Hans bästa stunder varar dock inte för evigt, utan för det mesta låter det som en blandning av Frank Sinatra när han är som sämst och vinjettmusiken till Falcon Crest. Svulstigt, jobbigt, svulstigt och märkligt. Det myllrar av ljud, stråkar, tutor, gitarrer, elektroniska saker och jag vet inte vad. Jag är riktigt dålig på att bedömma huruvida en sångare sjunger bra eller dåligt, men Jens låter inte bra, och inte på ett bra/dåligt sätt, utan ett dåligt/dåligt. Jag har väldigt svårt att ta till mig denna musik, och jag förstår inte hur recensent efter recensent kan hylla detta. Dock måste jag säga att han har roliga och bra texter, sånt uppskattas.

Sammanfatting: Svulstig indie som inte fungerar

Bästa låt: Friday night at the drive-in bingo (låter annorlunda än de andra låtarna, nästan bra)

Betyg: 1.5 Dammtrasor av 5

(imorgon blir det Salem Al Fakir eller Lil' Wayne)