Tisdag morgon. Dammtorkning i A-huset, ont i knät och matlådan glömmd hemma. MP3-spelaren var laddad med The Hives nya album \"The black and white album\". Nu skulle Fagerstagrabbarna, dessa uppskrivna hypade och frunktansvärt creddiga pojkar plockas ned på jorden. Motorsågen var tankad och klar. Men. Det var faktiskt inte så illa som jag trott. Albumet från 2007 innehåller 14 låtar, med bland annat singelhitten \"tick tick boom\". Skivan fick fyra i betyg av både DN och VF, i två recensioner som skillde sig åt på märkliga sätt.
Nåväl, eftersom jag lever i ett musikvacuum så kan jag påstå att jag aldrig hört The Hives, eventuellt av misstag någongång. Jag bestämmde mig dock tidigt för att jag inte gillade the Hives alls, och antog att de spelade skränig ocgh skrammlig rock utan flyt, refränger och känsla. Men där hade jag fel, många av låtarna på \"the black and white album\" spelas tight och allt är välproducerat. Nu förhåller det sig inte så att jag får sitta med dumstrut i ett hörn och skämmas, så jäkla bra var inte skivan. Vissa låtar är katastrofala, flera mediokra, men det finns guldkorn. \"Try it again\" och \"Return the favour\" är faktiskt riktigt bra. Men två låtar gör ingen skiva, och överlag måste jag säga att The Hives näppeligen lever upp till alla superlativ de bivlit tilldelade genom årens lopp.
Sammanfatting: Betydligt bättre än jag trodde, men inte bra.
Bästa låt: Return the favour
Betyg: 2.5 Dammtrasor av 5.(imorgon blir det Jens Lekman)
fakta
5 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar