Förra helgen var vi ute hos B's föräldrar för att fira farsdag. B's pappa har diabetes, och har då en blodsocker mätare. Motvilligt testade jag, klockrent värde. B däremot hade väldigt högt blodsocker. Hoppsan tänkte vi, nå med lite bättre mat och igångkommande med simmningen igen så skulle det nog inte vara några problem. Men vi ringde iallafall och bokade tid på vårdcentralen, bara för att vara på den säkra sidan.
Igår så var vi då på vårdcentralen. En doktor frågade, funderade och frågade lite till. Vips fick vi en remiss till aktuten. "Jaha, när ska vi fara dit då" frågade jag lite nonchalant. "Nu!" var svaret. Nå, vi åkte då upp på akuten. Eftersom det tar brukar ta i runda slängar två år att ta sig genom väntrummet där så släppde jag av B och började leta parkeringsplats.
Parkeringsplatser ja. Varför i hela helv.. fridens namn är det så få parkeringsplatser på NUS för? Visst visst, man ska åka buss, jaja. Men är det ett tillfälle då man inte vill åka buss är väl då man är sjuk? Och varför är det så dyrt? Gårdagen gick på 250 spänn...
Hur som helst. När jag väl hade hittat en parkeringplats köpte jag kaffe och uppsökte akuten. B hade visat remissen och fick direkt träffa en sjuksköterska som tog några prover. Vi fick sätta oss i ett väntrum och vänta (dööh) på en ny doktor. En ung spoling (han var väldigt duktig!) kom och tog lite mer prover, frågade och funderarade. Han slog sedan fast att det var diabetes hon hade och att hon skulle läggas in.
Eh. Va?
B fick ett plastarmband och en säng i en stor sal. Hur gick det här till? B är ju frisk! Vi skulle ju på stan och titta på dyra kläder och sedan besöka E & M för kaffe och TV. Närå, det blev mer och mer tester. Ännu en yngling till doktor kom och frågade och funderade. Han fastslog ännu en gång att det var diabetes det rörde sig om, och att de närmaste dagarnas tester skulle utröna vilken sorts diabetes det var. Dagarnas? Jag var inställt på att hämta henne idag på morgonen innan jag åkte till jobbet.
Mycket märklig dag, och vi har ingen aning om hur länge hon ska vara där. Stackars stackars B!
fakta
5 månader sedan
3 kommentarer:
Meeen? Ojoj, jag hoppas det går bra för B. Vidarebefordra en kram från mig!
Oj då... som jobbigt. Det goda med det onda är ju att det blir kollat upp ordentligt i alla fall.
el f
Diabetes är ett elände, särskilt när man är så ung. Problemet är att man hädanefter bör sköta sitt liv som man egentligen borde sköta sitt liv: ha koll på vad man äter och motionera regelbundet. Min granne fick diabetes för en 10 år sen och promenerar två timmar om dagen. Han ser oförskämt fräsch ut vid sidan om oss framvaggande michelingubbar.
Skicka en kommentar