tisdag 24 november 2009

Det rycker närmare dag för dag.

Ännu en gång kan man läsa om vanvård på svenska gårdar. Levande djur, tänkande varelser. Individer med känslor och medvetande plågas innan de dödas.

Jag tror inte jag skulle kunna ta ihjäl en gris, eller skjuta en älg. Visst, om jag var illa tvungen och var på gränsen till svält skulle jag lätt göra det. Men bara för att jag är sugen? Nej! Jag har stora problem bara med att döda en geting, och en gång höll jag på att köra av vägen när jag väjde för en mus. Men jag låter med glädje någon annan plåga ihjäl en gris för att ge mig lite extra piff till ärtsoppan. Det är fasiken fel. Jag kan inte stå för mina matvanor.

Men som vanligt sitter allting så jävulskt långt in, och vegetarianismen kanske rycker närmare, men är fortfarande långt borta.

Nu ska jag äta gröt utan djur. Och julpynta!!



Man bör inte äta sina vänner.

4 kommentarer:

Sara sa...

Fin bild och fin tanke.

Wise sa...

Det var en jättetrevlig get (får?)!

Bettina sa...

Hahaha, vad är du för stadsbarn egentligen?! Det är ett fååååår :P

Wise sa...

Men är inte pappa-får en get då? Neee, det är han ju inte.