Eller så var Gustaf II Adolf en hjälte, den äkta hjältekonungen. Han såg hotet mot protestantismen, som hans farfar Gustav Vasa infört i sverige. Han såg hur de sluga papisterna krossade allt motstånd och drog norrut genom tyskland för att tillslut hota Sverigs södra gränser. Den tyske kejsaren ville utplåna sina fiender och bli kejsare över hela europa, och tvinga alla andra länder på knä. Gustav Adolf drog in i kriget för att understödja sina trosfränder i norra tyskland och för att rädda sitt rike. Uppbackad av många värvade trupper, men även av den svenska gula brigaden och med en hel drös oerhört skickliga fältherrar drog han ned som en storm i Tyskland och stoppade Papisterna, räddade protestatismen och säkrade Sverige för framtiden.
Gustaf II Adolf lade grunden till en ny krigskonst och skall i alla tider framstå som en av de störste härförare som någonsin funnits. Hans första omsorg var att ingjuta i sin här en god anda och att sålunda höja dess inre värde. Inflytandet av hans personlighet, den stränga ordning och krigstukt, som han städse visste upprätthålla, samt hans omsorger för soldatens bästa uträttade därvidlag beundransvärda saker. (wikipedia)
Vart ligger sanningen då? Någonstans mittemellan, som alltid. I sverige må han vara glömd, men inte i tyskland.
"We came, we foughte withe the Lion of the northe
On Streiff he was riding aheade
We stand, we fighte withe the Lion of the northe
The saviour from up highe above hath come"
"Erblicket, ett lejon! I rimfrost han ridar fram
Och han draer sitt vapen, sveas konung det är han
Han hälsar sina mannar och på Streiff mot fienden
Ett lejon, son från norden, vi han ska ära på vår jord"
(stormwarrior - lion of the northe)
Lite tacky, men vafan!
Sen ska vi naturligtvis inte glömma bort att krig är helt förkastligt och aldrig borde äga rum. Men gjort är gjort och det är en del av vår historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar