CAPSLOCK och fagra pojkar

Caps Lock måste vara den mest värdelösa tangenten på bordet. Liksom vad ska den användas till? Här ska jag skriva med versaler, men jag ids int hålla in shift, tur att Caps Lock finns! Det bästa vore om nämnda tangent helt enkelt byttes ut. Men mot vad? Bästa förslag premieras med ett omnämnande!




Just det. Drogs in i en diskussion huruvida Tom Cruise var snyggare än Brad Pitt eller tvärtom. Inget snack om saken, Cruise alla dagar i veckan.

Mhmm

Med risk för att låta som en kvinnofientlig bakåtsträvande mansgris..

Folkbladet skriver idag om att kvinnor i högre utsträckning tar ut sin examen. De studerar dessutom fortare. Tidigare har vi kunnat läsa om att flickor är bättre än pojkar i skolan, får högre betyg, kommer inte på bättre utbildningar med mera. Anledningen sägs ofta vara att flickor/kvinnor är bättre på att studera. Må så vara. Men tänk om situationen varit annorlunda? Att pojkar fick högre betyg och fler män tog ut examen. Då hade det absolut inte varit tal om att den manliga sidan av befolkningen var bättre på något sätt. Ne då skulle det ha varit något fel på systemet. Kvinnorna skulle ses som utsatta stackare som fick kämpa mot både skolböcker och manliga strukturer.

Desamma gäller kvotering. Tänk om några män blev utkvoterade på en utbildning med hög andel män? Det skulle inte bara något tjafs, de skulle bita i det sura äpplet och försöka igen. Kvinnor däremot, dom stämmer lärosätet och får höga skadestånd som i slutänden betalas av mig (skattebetalare). Tror det var på jurudiklinjen detta hände. Resultatet kommer att bli att i framtiden kommer det inte att finnas några manliga jurister. Är det ett samhälle vi vill ha?

Men som sagt, troligen ÄR kvinnor bättre på att studera.

Torsdagsbilder

Lägger upp två bilder, sen ska det sovas!

Min samling jubileumsmynt, värdet uppskattas till sex kronor.


Katten Wilma, värdet uppskattas till åtta miljoner dollars.

Damaskus

Jag är mäkta stolt över min laptop. Den är blå, tyst och lätt. Har ett stiligt skrivbord (alltså på datorn) med få och ordningsamma ikoner. Bakgrundsbilden är ett snötäckt alplandskap badandes i vintersol. Uppe i högra hörnet har jag vädret och temperaturen i Umeå. Och i Damaskus.



Varför jag har det är jag osäker på, men jag tror jag började med det när jag läste Arn böckerna. Hur som helst är det skoj att se hur vädret skiljer sig där och här. Tror det var 30 graders temperaturskillnad en gång. Just nu skiljer det sig inte alls så mycket, men tidigare idag var det 17 grader i Damaskus. Stjärnklart verkar dom ha dom rackarna också.

Det mest spännande vore att få veta om det sitter någon i Damaskus och har lagt in Umeå, helt oberoende av mig. Det vore häftigt.

Roligt i Ryssland

Visst är det trevligt när vuxna män kan ha riktigt roligt ihop utan att behöva jaga, supa eller slåss? Ok, kanske lite alkohol var inblandat här. Men roligt har dom!

Starkt jobbat Obama!

Sedan tidigare vet vi att USA tänker skicka tusentals fler soldater till misslyckandet Afghanistan. Idag får vi även veta att USA och Obama inte har några som helst planer på att skriva under under förbjudet mot landminor. En hållning dom delar med härliga länder som Ryssland, Kina och Indien. Varför i hela friden ska världens enda supermakt hålla med på landminor? När Adam var länsman och jag läste statsvetenskap så läste jag att anledningen till att USA är emot ett min-förbud är att dom har så långa gränser. Världens största militärmakt räcker alltså inte för att stoppa dom otrevliga kanadenserna och mexikanerna?

Bra jobbat Norge, Obama förtjänar verkligen sitt fredspris.

Läs om hä här: VK och aftonbladet,

Vem fan är punk?

Birro frågar sig idag vem fan som är punk?
Snor hans rubrik rakt av.

Jag börjar närma mig de trettio nu, och går antlingen klädd i arbetskläder eller någorlunda tjusiga fritidskläder. I tonåren däremot hade jag tuppkam, bondagebrallor, nitar, kedjor och gud vet vad. Men nog fan är jag mer punk nu än då. Då vågade jag bara göra som mina idoler sa, jag tänkte inte själv utan lät Jello Biafra och Joe Strummer bestämma mina åsikter. Nu tillåter jag mig att fundera igenom saker, tro på mycket och tvivla på ännu mer.

Och en gång i månaden lyssnar jag på Asta Kask och dricker folköl. Det är punk.

ps. Det blev ingen julpyntning igår, tupplur, tvätt och champions league istället.

Det rycker närmare dag för dag.

Ännu en gång kan man läsa om vanvård på svenska gårdar. Levande djur, tänkande varelser. Individer med känslor och medvetande plågas innan de dödas.

Jag tror inte jag skulle kunna ta ihjäl en gris, eller skjuta en älg. Visst, om jag var illa tvungen och var på gränsen till svält skulle jag lätt göra det. Men bara för att jag är sugen? Nej! Jag har stora problem bara med att döda en geting, och en gång höll jag på att köra av vägen när jag väjde för en mus. Men jag låter med glädje någon annan plåga ihjäl en gris för att ge mig lite extra piff till ärtsoppan. Det är fasiken fel. Jag kan inte stå för mina matvanor.

Men som vanligt sitter allting så jävulskt långt in, och vegetarianismen kanske rycker närmare, men är fortfarande långt borta.

Nu ska jag äta gröt utan djur. Och julpynta!!



Man bör inte äta sina vänner.

Lejonet från norden

För några veckor sedan var det Gustaf II Adolf dagen, en dag vi firar med att äta bakelser och totalt strunta i vår historia. Precis som vanligt så är allt sverige gjort genom årens lopp varit helt värdelöst och idiotiskt. Gustaf II Adolf var en krigshetsare som med enbart egen vinning för ögonen blandade sig i en intern tysk uppgörelse, red vilse i dimman och blev skjuten. Eller?

Eller så var Gustaf II Adolf en hjälte, den äkta hjältekonungen. Han såg hotet mot protestantismen, som hans farfar Gustav Vasa infört i sverige. Han såg hur de sluga papisterna krossade allt motstånd och drog norrut genom tyskland för att tillslut hota Sverigs södra gränser. Den tyske kejsaren ville utplåna sina fiender och bli kejsare över hela europa, och tvinga alla andra länder på knä. Gustav Adolf drog in i kriget för att understödja sina trosfränder i norra tyskland och för att rädda sitt rike. Uppbackad av många värvade trupper, men även av den svenska gula brigaden och med en hel drös oerhört skickliga fältherrar drog han ned som en storm i Tyskland och stoppade Papisterna, räddade protestatismen och säkrade Sverige för framtiden.

Gustaf II Adolf lade grunden till en ny krigskonst och skall i alla tider framstå som en av de störste härförare som någonsin funnits. Hans första omsorg var att ingjuta i sin här en god anda och att sålunda höja dess inre värde. Inflytandet av hans personlighet, den stränga ordning och krigstukt, som han städse visste upprätthålla, samt hans omsorger för soldatens bästa uträttade därvidlag beundransvärda saker. (wikipedia)



Vart ligger sanningen då? Någonstans mittemellan, som alltid. I sverige må han vara glömd, men inte i tyskland.

"We came, we foughte withe the Lion of the northe
On Streiff he was riding aheade
We stand, we fighte withe the Lion of the northe
The saviour from up highe above hath come"

"Erblicket, ett lejon! I rimfrost han ridar fram
Och han draer sitt vapen, sveas konung det är han
Han hälsar sina mannar och på Streiff mot fienden
Ett lejon, son från norden, vi han ska ära på vår jord"
(stormwarrior - lion of the northe)

Lite tacky, men vafan!



Sen ska vi naturligtvis inte glömma bort att krig är helt förkastligt och aldrig borde äga rum. Men gjort är gjort och det är en del av vår historia.

Wishmaster

Ja jag vet, man skall akta sig för vad man önskar. Skrev i måndags att jag ville att min förkylning skulle bryta ut. Och det gjorde den. Hög hög hög feber, vet inte hur hög eftersom jag inte hade någon termometer. Kände på måndagskvällen att det inte barkade åt rätt håll, så jag for iväg med städscheman och nycklar till mina kollegor. Jag var på affärn och köpte soppa och juice. Tog två alvedon och kröp ned i sängen. Och där blev jag liggande. Tack så mycket för alla snälla mammor som kommer med medicin och bullar! Tur i oturen var att B också var sjuk, så vi kunde vara eländiga ihop.

Vaknade till liv igår, mådde hyffsat och hade inte så hög feber. Har legat i sängen och sett på tv-serier med B. Detta sängliggande i fyra dagar har dock gett mig en förfärlig ryggvärk. Ack ve ack ve. Aldrig är det då bra.

Glöm inte att gå in på http://www.raddajulen.nu och rösta!


Ett friskare och trevligare inlägg kommer på måndag.

Bafucin bafucin!

Är tillbaka i umeå kommuns städservices tjänst efter en efterlängtad helg. En helg fylld av trevliga upplevelser. Var hos svärföräldrarna i fredags och åt förjäkla god mat samt hade det bra i deras nya bar. En hel det guitarhero blev det också. Lördagen till söndagen spenderade jag och B i Lycksele med allt vad det innebär. Besök på Golden Bar och Dollarstore. Storslaget som vanligt. Golden Bar ÄR den bästa restaurangen i hela norra Sverige, så är det bara. Blev även ett besök på Ganhdi här i Umeå på söndagen, morgh hindustani är bara för god. Mycket mat som sagt. Men så är det.

Det mindre trevliga är att jag drabbats av den sämsta av förkylningar. Som jag antydde förra veckan så går jag inte direkt för 100%. Ont i halsen, tung i huvet, hostar och har allmänt ont. Men absolut inte till en sådan vidd att jag kan vara hemma från jobbet. Så jag har pumpat min full med alvedon, bafucin och noskapin. Känner mig som en gammal gubbe. Kan jag inte bara bli toksjuk och få vara hemma några dagar. Neeeej då.

Innan min bloggpaus skrev jag att jag skulle börja praktiksera på ett bibliotek. Jag har nu i några månader varit på biblioteket i Vännäs på torsdagseftermiddagar. Jag har även fårr hoppa in och vikariera ibland. Jojo, här går det framåt! Vad tycker jag om att vara bibliotekarie då? Jag älskar det! Ju mer jag är bibliotekarie destå mindre tycker jag om att vara städare.

Det är kanske inte världens bästa jobb bibliotekarie, men skillnaden mot städare är milvidd. Man får en helt annan bild på sig själv. Har börjat klä mig i randiga tröjor och har kavaj på vardagar. Livet leker när jag får vara i Vännäs. Men det är inte så lätt som man kan tro, men jag lär mig så sakteliga. Har inte orsakar någon katastrof än. Vad jag har märkt iallafall.

Nå. Har under mina bibliotekarietimmar märkt att Stephanie Meyers böcker är omåttligt populära. Ni vet hon som skrivit twillightserien, som har blivit film osv. Som en förnuftig bibliotekarie måste jag naturligtvis skapa mig en bild av vad som läses, och har lyssnat på första delen av första boken i serien nu på förmiddagen. Jag msåte säga att jag inte alls hade höga förhoppningar. En roman om vampyrer, älskad av tonårstjejer som är skriven av en tokreligiös amerikansk hemmafru känns inte rätt vid första anblicken. Men jag måste säga att det har hört hittils inte varit alls så tokigt. Det är väl ingen större lyrik, och det hela känns rätt så förutsägbart. Men va fan, det är spännade och inte dåligt. Det räcker för mig. Sen så är jag ju en sucker för vampyrer, bara att erkänna.

Just det, vampyrer. Såg på Låt den rätte komma in förra veckan. Ni kanske minns min lilla recension av boken för ett bra tag sedan. Den fick inte alls så höga betyg av mig som ni kanske ser. Har dock läst Ajvides andra böcker, och där har han prickat rätt. Människohamn är en fruktansvärt bra bok. Helt lysande! Läste den i sommras, och går fortfarande och funderar på vad som egentligen hände. Men nu var det filmatiseringen av Låt den rätte komma in som jag skulle snacka om. Jämfört med filmen så var boken ett mästerverk! Så ohyggligt dåligt film ha jag aldrig sett. Den saknade precis allt, inget var bra, allt var dåligt. Hur i hela friden kan den få så höga betyg? Begriper ingenting. Tro nu inte att jag är en nolla som bara kan se amerikanska actionfilmer, jag gillar alla slags filmer! Men det här var ett verkligt bottennapp. Punkt.

Briljans x 2

Hej. Detta får bli ett kort inlägg, har ännu inte kommit ut ur min oerhört stressiga vardag. Det blir inte förens nästa vecka som det börjar lugna ned sig en smula.

Har igår och idag blivit utsatt för briljans av bästa slag. Först så lyssnade jag som ni vet på Douglas Adams bok Tedags för dystra själar. Hörde klart den igår. Så fantastiskt bra, måste vara bland det roligaste som någonsin skrivits. Visserligen har jag läst den förut, men det var väldigt länge sedan, och jag hade glömt det mesta. Douglas efterlämnade inte så mycket, men det han lämnade var av yppersta världsklass. Det tråkiga med Tedags för dystra själar är att tydligen så har jag snott så mycket till min egna dektetivromanhistoria från mina undermedvetna minnen av ovan nämnda bok, att jag känner mig tvingad till att totalt ändra historien. Nåja.

Den andra briljansen jag blivit utsatt för kommer från Larry David och den underbara serien Curb your enthusiasm. Det finns så mycket bra här i världen, serier, filmer, böcker och allt annat. Det finns så mycket att det inte finns en chans att njuta av det som erbjuds. Jag har valt bort en hel del, så även Curb. Men med förhoppningen att jag en gång skulle få till och tillfälle att se det kritikerrosade serien. Och igår var den kvällen. Såg avsnitt 1-3, och jag älskade det! Fantastiskt roligt, precis min humor, även om den skilljer sig oerhört från Doulgas Adams humor, som jag även kallar min. Nå. Curb your enthusiasm blandar neurotiken och det smått besatta och petandet i detaljer från Seinfeld, men pinsamheten från, tja, The Office. Helt lysande sas.

Sju saker? Max tre.

Vaknade outvilad med skrikande halsont. Skippade flingor och hårdbröd utan åt endast fil till frukost. Torftigt. Väl på jobbet utvecklades halsontet med huvudvärk, ont i nacke och armar, suddig blick, lätt feber och enorm trötthet. Kan det vara DEN NYA INFLUENSAN? Nae, troligare bara vanlig allmän krasslighet. Går nog över av sig själv.

Fick helt oväntat ett sug efter talböcker igen, hänger talböcker ihop med bloggandet? Jag vet inte. Lånade förra veckan Douglas Adams fantastiska bok Tedags för dystra själar. Kom inte längre än första sidan, som jag läste om säkert 20 gånger. Inledningen är fantastisk, läs den! Nå, jag försökte hitta nämna bok som talbok, lyckades nästan. Fick tag på den engelska versionen och lade in den på min snart uråldriga telefon. Hyste inga stora förhoppningar och att lyckas med lyssnandet. Trots att man är omgiven av engelska hela dagarna, alla veckor året om, och trots att jag läst ohyggligt mycket ointressant och en gnutta intressant studentlitteratur på engelska så har jag förbenat svårt att hänga med när en engelsman (eller amerikan för all del) sätter igång (detta är vad jag kallar ren rejäl mening!). Det gick dock över förväntan, och jag har den här morgonen hört på en sjättedel, och har hängt med!

Nu till ägget, alltså meningen med Titeln på inlägget. En av huvudpersonerna, Kate, är på heatrow och försöker hitta incheckningsdisken för flyget till Oslo när hon får syn på en märklig man. Han ser malplacerat ut på flygplatsen, eller rättade sagt ser flygplatsen malplacerad ut runt honom. Mannen visar sig i nästa kapitel vara den gamla asaguden Tor, som försökt ta sig hem till Norge, något han misslyckad kapitalt med. Nå, Kate ser denne man, noterar hans märklighet men släpper sedan ut honom från sin hjärna. Anledningen till detta är att hon läst att en hjärna bara kan hålla reda på sju saker samtidigt. Börjar man tänka på en åttonde sak trillar den första saken ut hjärnan och är spårlöst försvunnen.

Sju saker? Herregud, kan jag hålla tre saker i huvudet samtidigt är det en prestation utan dess like. Idag lyssnade jag som sagt på talbok, städade och försökte komma ihåg ett viktigt telefonsamtal jag måste ringa idag. Helt plötsligt så var den något som sa något till mig, och jag var tvungen att tänka ut ett glatt och käckt svar. Pang-bom så försvann telefonsamtalet. Som tur var så klurade det sig tillbaka när jag åkte från jobbet efter lunchen.

Sitter nu på tegsbibblan och bloggar. Kommer nog att bli en vana ty jag är från och med nästa onsdag totalt datorlös på jobbet. Men hav förtröstan, jag planerar att köpa en iphone i slutet av januari, och då ska jag blogga överalltifrån! Yeah!

Jag har många spännade nyheter att berätta om, men dom kommer sen!



Uppdatering.
I styckte tre nämner jag ordet hjärna tre gånger på lika många meningar. Det är osnyggt.

Nystart?

Hej på er kära läsare. Har inte bloggat på ett tag som ni nog märkt. Har haft för mycket att göra, lite brist på motivation och lite annat. Har dock saknat att gå runt och fundera på vad jag skall skriva om, så jag tänkte göra en liten nystart. Försöka iallafall. (stavningsprogrammet gillar inte ordet iallafall, men det duger för mig)

Jag tycker att bloggen blev lite skrikig, tjurig och tråkig i slutet. Mina förebilder (i bloggandet, bevars!) Åke Forsmark, Kalle Lind, David Nessle och Marcus Birro skriver alla med en perfekt balans mellan det privata och det allmänt intressanta. De är fantastiska ordvrängare (men snälla stavningsprogram, ordvrängare är väl ändå ett ord?) och texterna är välskrivna och formuleringarna sitter som en sportkeps. Så bra vill jag bli, men det är kanske dumt att jämföra sig med riktiga författare och folk som uttryckt sig med ord i många herrans år. Men jag skall göra mitt bästa.

En annan förebild är såklart min stora lillasyster skrytmorsan, hon kan bli riktigt stor i bloggvärlden!

Nu är det hög tid för sängen, men håll utkik efter inlägg.

ps. Vill även slå ett slag för fakta- och fruktbloggen.