En fantastisk dag

Ibland dyker det upp helt fantastiska dagar, mitt i en vecka, mitt i hösten, mitt i livet. Igår var en sån dag.

Vaknade lagom trött vid kvart i sju-snåret. Drack julmust till frukost och tog på mig min nya gula jacka. Hämtade B på jobbet och skjutsade hem henne. Körde sedan till mitt gamla jobb. Körde samma väg jag kört i tre år. Varje morgon, redo för att städa toaletter, moppa golv och dricka kaffe. Nu klev jag in i mina vanliga kläder och sökte reda på min fd. praktikant, numera vikarie. Han blev väldigt glad över att se mig, och jag glad över att se honom. Han har lärt sig mycket mer svenska på bara några månader, hans barn hade växt och själv hade han fortsatt med träningen när jag lade av, och var i fin form. Vi drack kaffe och pratade bilar.

Sedan åkte jag genom en höstdystert Umeå och parkerade på ett parkeringshus. Nu var det dags för kurs. Vi fick gott fika och kursen var rätt intressant, lärde mig en hel del, fick mer överblick. Förstår mer nu än förra veckan. Det fanns en fruktkorg (tack folkets hus) och jag åt två äpplen till lunch. Satt på stadsbiblioteket och läste Peter James tredje roman om Roy Grace. Ingen kanonlitteratur på det sättet, men trevligt och väldigt spännande. Sen blev det kurs igen. Och fika. Gott.

Sedan åkte jag hem och möttes av B som berättade att VF just ringt och sagt att vi vunnit två biljetter till Marcus Birro samma kväll. Jag kunde inte hjälpa att jag log fånigt och fnittrade lite. Till på köpet hade Dennis Wise's självbiografi kommit. Yes! Slog in ett paket till A, lastade in oss i bilen och åkte ned på stan igen.

På restaurang Nanna mötte vi upp A, H och He för att fira A's födelsedag. A är min styvmamma, H min syster och He A's fästman. Jag minns inte riktigt om jag brukar skriva ut namn i bloggen, var det så länge sedan jag bloggade? Nå, ni får hålla till godo. Vi åt persisk buffé, kanongott. Åt den godaste fisksoppan och någonsin ätit samt ett berg av mat från salladsbuffén. Nanna's rekommenderas starkt! God mat, trevlig miljö och bra priser. Vi snackade tv-serier och bestämde att vi skulle äta middag ihop igen redan imorgon (idag alltså).

Sedan gick jag och B till sagateatern, en väldigt charmig och pittoreskt sliten lokal för att se Marcus Birro. Det var fantastiskt bra. En blandning av stå-upp, spoken word och konsert. Med sin hade han sin husgud Wayne Hussey, en man vars musik jag inte känner till, men han var väldigt bra den också.

Jag skriver rätt så mycket om Birro, och man kan lätt tro att jag är ett besatt fan som droppar hans namn hela tiden. Tja, jag vet inte. Tycker inte att han är landets bästa författare direkt, och jag håller definitivt inte med honom i allt. Men jag gillar karln, Sverige behöver en sån som han. Han är liderlig, jobbig, rolig och överallt. Har läst fem av hans böcker och dom har alla berört mig på olika sätt, omväxlande genialiskt och dåligt. Men han är det närmaste en idol jag kan komma på just nu. Dessutom skriver han fantastiskt bra om fotboll jämfört med alla andra. Till alla Birro-haters där ute: Ni är patetiska, sluta hata, skaffa ett liv.

Efter showen ställde vi oss längst fram i signeringskön. Snålwerner som jag är köpte jag inte nya boken utan hade med mig Flyktsoda hemifrån, hans bästa bok, med titeln från Ebba Gröns typ bästa låt. Efter ett tag dök han upp och jag trängde mig fram och pladdrade på om allt och ingenting. Men Marcus var grymt trevlig och verkade verkligen uppskatta att vi var där och att jag hade slängt ut halva lönen på att rösta på honom i Let's dance. Det kändes som om vi pratade i en halvtimme men det var kanske en minut. Frågade om han skulle ned och se derbyt i helgen (hans Roma möter Lazio) men det skulle han inte. Han frågade sedan om jag hejjade på Roma, och skrattade lite och sa "Nää, Lazio". Han log och sa att det var okej :) Och ja, världens bästa B tog ett kort på oss!



Kan man se mer fånigt lycklig ut? För en gångs skull så blev det en bra bild på mig tillsammans med en kändis. Minns bilden på mig och Glenn Strömberg där jag ser ut som deltagare på dagcenters årliga utflykt.

Vi gick sedan ut i regnet, och det var så vackert. Umeås finaste delar i höstmörkret upplyst av spridda gatlyktor. Poetiskt vackert. Jag studsade till bilen, som märkligt nog inte immat igen eller var kall. Släppte av B på hennes jobb och åkte hem. Drack julmust och gick i säng. Alla tre katter hoppade upp och log och åmade sig och krälande runt runt runt. Läste vidare på Peter James och var lycklig.