Okej, nu är det dags för en ny recension. Jag vet att det var alldeles för länge sen, och jag skämms som en gnu. Skivan jag lyssnat på är El Perro Del Mar's nya platta 'From the valley to the stars'. Anledningen till att jag lyssnat på den är en artikel i svd, (http://www.svd.se/kulturnoje/musik/artikel_1080471.svd.), helvetet vilket pretto. Om ni läser artikeln så får ni lite bakgrund på männskan, och vidare presentation är ej nödvändig.
Den här skivan är inte bra. Det är lummigt, sövande, tråkigt. Ingenstans är det bra. Jag hade tänkt skriva en krossar-recension, och totalt mala ned den stackars flickan. Men latheten tog överhanden, och det blev ingen recension alls. Några dagar gick, och jag kom att tänka på ett bra talessätt, 'ta var sak för var den är'. Jag kanske hade mina öron inställda på punk och dödsmetall, jag kanske undermedvetet jämförde med Street dogs och Finntroll, och det blir ju lite fel. Så jag lyssnade på skivan igen, och försökte lyssna på samma sätt som jag lyssnar på klassisk musik.
Och det blev lite bättre. Det kan ibland vara både storslaget och rytmiskt vackert. Jag skulle ha kunnat ge en två i betyg, men det är två saker som drar ned betygen till en etta.
* Sången. Oj vad jag inte gillar tjejer som viskar fram låtar lite mystiskt och spännande. Den intstrumentala låten skall icket vara skivans bästa spår.
* Flöjten. Missförstå mig inte, jag gillar flöjter, både klassiska och tin whistle, jag spelar flöjt själv bevars! Men flöjten på den här skivan låter som den är direkt hämtad från ett 70-tals kollektiv. En tafatt blockflöjt som totalt förstör allt. Skjut flöjtisten!
Sammanfattning: Lite bättre än Lykke Li, dålig sång och flöjt
Sammanfattning: Lite bättre än Lykke Li, dålig sång och flöjt
Betyg: 1
El Perro Del Mar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar